Idag är det 48 år sedan Ernesto “Che” Guevara dog i strid. Che levde för att bekämpa orättvisor och föll i striden, som en martyr för sociala progressiva framsteg i Sydamerika; för de exploderade, för de fattiga, fick han uppoffra sitt blod för folkets välgång precis som många hundratusentals frihetskämpar har gjort före och efter hans död.
Vi kan välja att hedra Che på många sätt. Men ett bra sätt att hedra hans minne på för att komma ihåg vad han verkligen slogs för, och det var att arbetet för den framtida revolutionen. Men vi ska komma ihåg att revolutionen praktiseras överallt i världen, idag kan vi se det skepnad av ett antiimperialistiskt motstånd i varje hörn av amerika och alla platser i världen. Vi kan se det på gatorna på Kuba, vi kan se det bland massorna i Venezuela, bland bönderna i Ecuador, bland indianerna i Bolivia, bland studenterna och gruvarbetarna i Chile, bland ungdomen i Palestina, bland syriska soldater och kurdiska frihetskämpar, bland antifascistiska partisaner i Östra Ukraina, och bland fackföreningar i Grekland. Betydelsen av att ett socialistiskt samhälle är nödvändigt har folk lärt sig.
Che Guevara skrev en gång:
De som banar väg är förtruppen, de bästa bland de goda, partiet. Grundmaterialet i vårt arbete är ungdomen. Vi sätter allt vårt hopp till dem och förbereder dem för uppgiften att överta baneret ur våra händer.
- Socialismen och människan på Kuba, sidan 19.
Webbredaktionen