Handlingsprogrammet antogs av SKUs 41:a kongress den 2-3 augusti 2025. Programmet baserar sig på den marxist-leninistiska teorin och Sveriges Kommunistiska Partis program. Det är en produkt av omfattande diskussioner inom förbundet och utgör därmed en kollektivt utarbetad grund för SKUs verksamhet. Handlingsprogrammet beskriver förbundets och arbetarungdomens kampkrav och aktuella uppgifter utifrån den grund som lades i principprogrammet. Våra uppgifter och krav som uttrycks är steg på vägen mot socialismen-kommunismen, det enda samhälle där dessa krav faktiskt kan bli verklighet.
Vilka är det som har makten?
Makten i samhället ligger i händerna på en liten grupp rika kapitalister i monopolställning – monopolkapitalisterna – som kontrollerar Sveriges största företag och produktionsmedel. Denna överklass, bestående av stora aktieägare och direktörer (såsom Wallenberg, Kamprad och andra), använder sin ekonomiska makt för att styra samhällets utveckling till sin egen fördel. De förhindrar att de rikedomar som arbetande människor skapar används för att förbättra livet för majoriteten. De skär ned resurser till skola, vård och social trygghet, medan arbetslösheten ökar och levnadsstandarden sjunker för de flesta.
Monopolkapitalet utövar sin makt inte bara genom ekonomiskt ägande, utan också genom politiskt inflytande. De styr regeringens politik via branschorganisationer, samtliga systembärande riksdagspartier och lobbyister, och säkerställer att inga beslut som hotar deras intressen vidtas. Deras makt sträcker sig även till massmedia, där privatägda tidningar, inklusive Public Service som under skenbar neutralitet, sprider borgerliga narrativ som legitimerar orättvisor och kväver kritik. Genom skolväsendet och kulturen formas en världsbild där kapitalets dominans framställs som naturlig och oundviklig.
Monopolkapitalet driver en offensiv mot arbetares och ungas rättigheter. De inskränker fackliga friheter, gör arbetsmarknaden osäker och omvandlar utbildningen till ett verktyg för lydnad istället för kritiskt tänkande. Deras makt är internationell – svenska monopolkapitalister verkar globalt, och utländskt kapital har inflytande i Sverige. Detta stadium av kapitalism, där monopolen dominerar, kallas imperialism.
Men monopolkapitalets makt är inte oövervinnerlig. Deras växande repression är ett tecken på rädsla för förändring. Historien visar att inga privilegier varar för evigt. Kampen för en rättvisare ekonomi, där samhällets resurser kontrolleras av de arbetande och inte av en liten elit, måste fortsätta. Framtiden tillhör inte monopolkapitalet – den tillhör oss.
Sveriges Kommunistiska Ungdomsförbund
Sveriges Kommunistiska Ungdomsförbund (SKU) är ett revolutionärt marxist-leninistiskt ungdomsförbund med en lång historia inom den svenska arbetarrörelsen. Grundad redan 1903 som Socialdemokratiska Ungdomsförbundet (SDUF), har vår organisation varit med och skrivit historia flera gånger om. Våra föregångare agiterade framgångsrikt mot borgarklassens misslyckade krigsplaner mot Norge 1905, tog ställning mot imperialismen och socialdemokratin genom att stå sida vid sida med Lenin i Zimmerwaldrörelsen 1915, och deltog vid grundandet av flera viktiga organisationer såsom Sveriges Kommunistiska Parti 1921, Kommunistiska Ungdomsinternationalen 1919 och Demokratisk Ungdoms Världsfederation 1945. Vi har alltså i över 120 år kämpat för arbetarungdomens och studenternas rättigheter att få leva i fred, fria från kapitalismens förtryck.
SKU verkar utifrån den demokratiska centralismens principer; internt, debatt och diskussion, utåt står vi enade efter majoritetens beslut. SKU är Sveriges Kommunistiska Partis ungdomsförbund, våra kadrer är de framtida revolutionärerna som senare inom SKP är fullt utbildade och erfarna militanta marxister som uppfyller sin roll som arbetarklassens förtrupp. Som ungdomsorganisation är ungdomen; den unga och blivande arbetarklassen samt studenter, vår huvudsakliga målgrupp. Som ungdomsförbund i strävan efter socialismen-kommunismen ställer vi följande krav för ett bättre, mer jämlikt, jämställt och klasslöst samhälle:
För en handlingskraftig studentrörelse!
Studenterna är en av de förtryckta och utsugna grupperna i samhället. De befinner sig i en övergångsperiod där det som berör en arbetarfamilj (prisökningar, hyresökningar, kollektivtrafik osv) också berör och drabbar studenter som lever på studielån. Några få av dagens studenter kommer att gå över till borgarklassen men den absolut stora majoriteten kommer att bli arbetare. Studenter som kommer från arbetarfamiljer ska betraktas som en del av arbetarklassen eftersom de har samma intressen som arbetarklassen. Studenter ska vara med i arbetarklassens klasskamp för bättre liv, demokrati, fred (mot NATO och EU) och mot arbetsköparnas utsugning.
I dagens samhälle är skillnaden mellan fysiskt och intellektuellt arbete minimal, man är en arbetare oavsett.
Studenternas intressen, likt arbetarnas – då de kommer att bli arbetare, är internationalistiska. Det framgår även av deras studier, vetenskap och forskning som är internationell, därmed bör de vara solidariska med alla världens folk och studenter som känner förtryck, lever i fattigdom, elände och krig.
Studenterna har under de senaste decennierna fått sin ställning alltmer utsatt. Näringslivet har krupit sig in och inskränkt den akademiska friheten och studentens möjligheter till eget uttryck. Dessutom skuldsätter sig studenterna mer och mer för att hålla sig i kapp med den stigande inflationen vilket drabbar dem på marginalerna hårdast, därmed kräver vi studenter ett slut på eländet!
Studenter måste kunna göra mer än bara existera, de måste kunna leva! Således ställer vi följande krav:
- Studielön istället för studielån.
Studenterna utför sina studier på heltid, vilket alltför ofta måste kombineras med jobb på sidan av för att de ska kunna försörja sig. Kompensera studenterna för den tid de studerar! Detta inkluderar avlönad praktik. Studenterna utför riktigt arbete under sin praktiktid, för vilket de bör få betalt. - Socialisera studentbostäderna.
Privata aktörer driver upp priser och sköter sina bostäder under all förväntan. Enbart genom ett helt socialiserande kan bostäder byggas i tillräckligt stor utsträckning för att alla studenter ska ha ett värdigt hem. - Tillräckligt med läromaterial, böcker och bibliotek åt alla studenter!
Man ska inte behöva ruinera sig över kurslitteratur. - Stoppa näringslivets inblandning i studie- och forskningsinriktningar. Akademins frihet är viktig för studenternas, forskarnas och universitetens välmående.
- Garantera jobb för studenter efter examen.
Nyexaminerade ska garanteras en bra arbetsplats nära deras studieområde. - Slopa betygskravet för CSN.
En dålig termin eller dåliga omständigheter ska inte kasta studentens hela liv i kaos. - Solidaritet med alla krigsdrabbade och utsatta studenter.
Krigsdrabbade studenter är också studenter och de svenska studenterna behöver stötta dem i dessa tider. Studenternas internationalistiska tendenser drabbas därför av att den akademiska friheten inskränks, oavsett vart i världen inskränkningarna sker. - Avskaffa Akademiska Hus.
Onödiga aktörer kostar universiteten pengar som kan spenderas på annan verksamhet. - Gratis mat under studierna.
Studenter utför arbete på heltid och bör därmed få matkort så att de får åtminstone en gratis måltid per dag, oavsett om de studerar på campus eller på distans. - Nyanserad kurslitteratur. Studenterna bör inte få en kurslitteratur som enbart förstärker den kapitalistiska världsordningen. Studenterna bör läsa litteratur från flera olika perspektiv för att få en bred kunskapsbas. Bland dessa bör det vara särskild fokus på att få perspektiv från hela världen.
- Gratis psykisk och fysisk vård för studenter på universitetet.
Studenter utsätts för enorm stress under sin studietid, speciellt eftersom många är unga, lämnar hemmet för första gången och därav möter många nya, krävande moment som kan vara stressfyllda. Utöver att det psykiska och fysiska är sammankopplade, bör vården dessutom sträcka sig till fysiska besvär, såsom skador, olyckor och sjukdomar. - Stoppa våldet och repressionen från universiteten.
Studenter ska inte utsättas för varken våld eller repressalier när de protesterar mot orättvisor på campus. Inget mer våld eller repression från vare sig, universitetsledningen, vakter eller poliser!
Rätt till arbete
Ett meningsfullt arbete är en mänsklig rättighet och måste garanteras varje ung människa. Idag drabbas framförallt ungdomar av arbetslöshet eftersom arbetserfarenhet har blivit ett allt tydligare krav i anställningsannonser. Den förda politiken med generös företagsbeskattning och privatisering av tidigare samhällsägd verksamhet har bidragit till färre arbetstillfällen. Vi har i Sverige arbetat 8 timmar om dagen i årtionden medan ny teknik utvecklats och produktionshastigheten stigit enormt. Det finns idag all anledning att sänka arbetstiden. Det skulle skapa fler arbetstillfällen, samtidigt som ungdomen och det arbetande folket skulle få mer fritid och en högre livskvalitet.
De ungdomar som idag lyckas ta sig ut i arbetslivet får ofta starta med lägre lön än sina äldre kollegor trots att de utför samma arbete. Lönen ungdomar får när de startar sitt arbetsliv är ofta en form av minimilön som knappt går att leva på. I takt med att allt i samhället blir dyrare måste lönerna kraftigt höjas, särskilt för alla underbetalda ungdomar.
Ungdomar tillbringar idag flera år på utbildning, men efter utbildningens slut får de inte jobb på sin ort eller ett arbete som passar den utbildning de har. Ungdomen måste garanteras arbete där de bor utefter sin utbildning och erfarenhet.
Vi motsätter oss även låglönearbeten samt alla inskränkningar i A-kassan.
Arbete åt alla!
30 timmars arbetsvecka med full ersättning!
Lika lön för lika arbete – nej till ungdomslöner!
Ungdomen måste garanteras arbete där de lever!
Rätt till trygga arbetsvillkor
Ungdomar ska ha rätt till trygga anställningar och arbetsvillkor. Gig-företagen utnyttjar unga arbetare genom att erbjuda dem ”friheten” att jobba när de vill i utbyte mot att slippa behöva anställa dem och ta arbetsmiljöansvar när olyckor sker på jobbet. Majoriteten av dessa gig-jobb innehas av unga invandrare som accepterar sämre arbetsvillkor utan kollektivavtal och med försörjningslöner i hopp om att kunna etablera sig i Sverige. I sin tur drabbar detta andra unga arbetare då kapitalisterna inser att de kan ytterligare skära ned och outsourca arbete till gig-arbetare, vilket endast försvårar alla ungdomars möjligheter att skaffa fasta jobb och kunna ordentligt försörja sig själva samtidigt som kapitalisterna kan suga ut mer profiter från ungas arbete. Således skapar detta även en falsk dikotomi mellan arbetargrupper som vi inte kan acceptera.
En ytterligare effekt av detta är att gig-jobben slår en kil mellan ungdomen då de inneboende problemen hos kapitalismen riktas bort från dess källa och istället ger upphov till rasistiska och invandrarfientliga attityder bland den svenska ungdomen som utnyttjas av rasistiska och fascistiska partier och organisationer. Vidare visar empirisk forskning att det finns tydliga relationer mellan den ökande osäkerheten i anställningsformen och den mer utbredda psykiska ohälsan hos unga. Gig-ekonomi är ett steg i motsatt riktning från att lösa problem med ungdomars välmående och är därför ett ekonomiskt inskränkande av de mänskliga rättigheter alla ungdomar måste ha full tillgång till: en dräglig tillvaro.
Medan ungdomen strävar efter anställningstrygghet och förutsägbarhet för att kunna bygga deras liv, erbjuds de istället nolltidskontrakt, obefintlig uppsägningstid, ”flexibla” arbetstider och löner som knappt går att leva på. SKU ser gig-ekonomin och alla liknande arbetsformer som det senaste fenomenet uppfunnet av borgarklassen för att ytterligare erodera 100 år av arbetarklassens landvinningar.
Vi säger:
Nej till gig-arbete!
Alla förtjänar fasta anställningar!
Alla förtjänar trygga arbetsvillkor och en säker arbetsmiljö!
Rätt till bostad
En garanti till bra och billig bostad är en mänsklig rättighet och alla människors angelägenhet. Den är för ungdomen en förutsättning för en självständig tillvaro. Bostadsbristen för ungdomar är alarmerande hög. Allt fler ungdomar tvingas mot sin vilja bo kvar i föräldrahemmet, bo med kompisar eller ta otrygga andra och tredjehandskontrakt på lägenheter. Ungdomar föredrar främst hyresrätter, på grund av att man är i en period i livet då saker snabbt kan förändras med bostadsförhållanden. Allmännyttan, de kommunala bolagen, är idag vinstdrivande företag på människors bekostnad. Samtidigt som de chockhöjer hyran har de slutat renovera bostäder och låter dem istället förfalla för att kunna riva och bygga nya än dyrare bostäder.
Idag tillåts hyror att skena iväg i pris utan motstånd och ungdomen tvingas till att gå med på allt mindre och dyrare kontrakt. För att tillgodose ungdomens behov av bostad så krävs det att man både bygger nya lägenheter och fördelar bostäder utefter behov, det finns ingen anledning att vänta. Det är staten och kommunens ansvar att se till att det finns bostäder på orten. Det är staten och kommunernas ansvar att se till att de bostäder som finns fördelas rättvist och inte utifrån ungdomarnas ekonomiska eller etniska bakgrund.
Vi kräver:
En bra bostad till rimligt pris – en mänsklig rättighet!
Bygg bort bostadsbristen!
Ställ om allmännyttan till allmännyttig – gör inte vinst på människors boende!
Kräv en revolution i fritiden – kapitalet stjäl vår ungdom!
Fritidens död – en klassfråga
Kapitalismen har stulit vår ungdom. När miljardärer bygger privata sportanläggningar och kulturpalats för eliten, lämnas arbetarklassens unga att ruttna i ett kulturellt ökenlandskap. Fritidsgårdar stängs och de som överlever är reducerade till förvaringsplatser för högstadieungdomar.
Fritidsgårdarnas nedstängningar är ingen slump. När fritiden privatiseras, när kultur säljs till privata bolag och när idrotten blir en fabrik för elitprofiler, skapas en generation av apatiska konsumenter. Ungdomar bombarderas av spel, filmer och annan media som romantiserar våld, krig och kriminalitet – inte för att de är ”underhållning”, utan för att de bedövar klassmedvetandet. Kapitalet vill ha en reservarmé av deprimerade zombier, inte kritiska unga som vågar drömma.
Idrottens öde är en tragedi. När kommunala bidrag dras in, tvingas klubbar sälja sin själ till sponsorer. Resultatet blir således att bara de som börjat träna som femåringar har en chans. Resten, de som vaknade sent, de som inte har råd med utrustningar och de som vill ha glädje istället för prestation, kastas åt sidan. Kapitalismen gör sport till en vara, inte en rättighet.
Kulturen som isolering eller gemenskap
Kapitalismen har inte stulit vår kultur, den har förvandlat den till en marknad. Problemet är inte vad som konsumeras, utan hur. När streamingtjänster, spelplattformar och sociala medier reducerar kultur till atomiserad konsumtion, splittras gemenskapen. Ungdomar isoleras i algoritmiska ekokammare där varje klick mäts i kronor.
Vi köper inte myten att ”spel och film är meningslösa”. Spel är lika legitima som teater, musik eller litteratur – de är verktyg för berättande, kreativitet och kritisk reflektion. Problemet är inte median, utan ägandet. När privata bolag äger våra plattformar blir kulturen en fälla, inte en frizon.
Därför kräver vi: Bryt kapitalets grepp om kulturproduktionen! Ge unga resurser att skapa sin digitala konst, sina spel, sin musik – utan att tjäna vinster åt parasiter!
Vi kräver:
- Spräng kapitalismens fritidsöken – bygg folkets ungdomsgårdar!
Kommunerna måste garantera fritidsgårdar för alla åldrar – utan nedläggningar eller privatiseringar. Varje stadsdel ska ha ett självstyrt ungdomshus med plats för musikstudior, danslokaler och politiska möten. Pengar finns – ta dem från bankräddningarna och vapenexporten! - Kollektivisera idrotten – släng ut kapitalistägarna!
Elitklubbarnas arenor och resurser ska överföras till arbetarkollektiv och ungdomsgrupper. Sporten tillhör folket – ingen elitism, ingen kommersialisering! - Förbjud alla hasardspel – kapitalismens bedrägeri mot arbetarklassen!
Lotterier, casinon och onlinepoker är verktyg för att tömma folkets plånböcker. Stäng spelbolagen – deras lokaler ska bli folkets kulturhus! - Stöd folkets digitala kreativitet – kapitalismen ska inte äga vår fantasi!
Staten måste finansiera öppna mjukvaruplattformar, icke-kommersiella spelstudior och fri tillgång till digitalt skapande. Konfiskera teknikjättarnas patent – ge verktygen till arbetarklassen! - Garanti för fritid utan prestationsångest!
Ingen 15-åring ska behöva välja mellan elitidrott och avskrädeshögen. Bort med privatisering och profitmotiv i sporten! Sport är glädje, inte en fabrik för mervärde. - Unga tar makten – kollektiv styrning över all fritid!
Kapitalistiska ägare och byråkrater har inget att göra i vår fritid. Kräv att alla fritidsprojekt drivs av ungdomsråd. Kulturpengar ska fördelas via folkliga möten, inte av nämndemän i kostym.
Nej till militarisering och imperialistiska allianser!
Ja till fred och proletär internationalism!
Krigen är en oundviklig komponent av kapitalismens rovdrift
Ungdomen måste garanteras rätt till ett liv i fred. Krig är ett hot mot människan, djuren och den miljö vi delar på vår planet. Krig är borgarklassens medel för att tillförskaffa sig marknadsandelar och öka monopoliseringen. Kapitalismen är inte förenlig med fred då dess motsättningar framtvingar krig. Endast socialismen kan garantera fred. Under socialismen skall utrikespolitik inriktas på fred och vänskap mellan folken och kämpa för en aktiv fredspolitik.
Den snabba militarisering som nu pågår på imperialistiska grunder måste stoppas till varje pris. Vi bekämpar aktivt de planer som finns på att skapa en gemensam EU-armé, en armé där främst ungdomar kommer att skickas ut i strid för att döda och dödas, i ett syfte som endast är till för att försvara monopolborgarskapet och dess privilegier och intressen.
Sveriges vapenexport till globala likväl regionala imperialistmakter såsom USA, Turkiet, Saudiarabien, Förenade Arabemiraten och Thailand är en direkt konsekvens av imperialismens krigsdrivande logik. Den svenska borgarklassen ser nu Sveriges NATO-medlemskap som en möjlighet att öka sina försäljningar och stärka sina positioner på den globala marknaden. Denna export bidrar till förtryck och krig, där svenska vapen används för att förlänga lidandet i imperialistiska konflikter.
Av samma anledning motsätter vi oss även ett svenskt medlemskap i NATO och kräver att Sverige lämnar EU, NATO och alla andra imperialistiska allianser. Dock är ett svenskt utträde, om inte revolutionen sker samtidigt, endast en förändring av formerna och villkoren för de svenska monopolens utsugning av den egna befolkningen, av andra nationer och av deras konkurrens med andra monopol runt om i världen – utträdet är inget självändamål utan är intimt förknippat med kampen för socialismen.
Internationell solidaritet är endast möjligt genom socialismen!
Kapitalismen är ett globalt system av exploatering och förtryck, och dess kriser drabbar arbetarklassen över hela världen. Sverige, som en del av det imperialistiska systemet, är integrerad i denna utsugning. Arbetarklassens kamp är global, och dess befrielse kan endast uppnås genom enad, internationell kamp.
Proletär internationalism utgår från att arbetarklassen i alla länder har samma fiende: Imperialismen-kapitalismen. Solidariteten med världens förtryckta och utsugna folk är en nödvändighet för att bryta kapitalismens kedjor. Vi står sida vid sida med arbetare, bönder, studenter och ungdomar i de länder som är utsatta för imperialistiskt förtryck, och vi stödjer deras kamp mot skuldens och exploateringens bojor – som endast kan uppnås i samband med kapitalismens nedstörtande. Deras kamp är en integrerad del av den internationella arbetarklassens kamp för socialism.
Idag förvärras de globala orättvisorna av klimatkrisen, en direkt följd av kapitalismens rovdrift på naturen och mänskligheten. Arbetare i de länder som är mest utsatta för imperialismen drabbas hårdast. Samtidigt vägrar det kapitalistiska systemet att tillhandahålla grundläggande rättigheter som tillgång till vatten, mat, hälsovård och utbildning. AIDS, malaria och andra dödliga sjukdomar härjar fortfarande, inte på grund av brist på resurser, utan på grund av ett system som prioriterar vinster över människors liv.
Den proletära internationalismen är vår grundprincip. Vi bygger broar mellan arbetarklassen i Sverige och världens förtryckta och arbetande folk. Vi stöttar kampen mot imperialismen-kapitalismen och för socialismen – överallt där den utkämpas. Vår vision är en värld utan gränser, exploatering eller förtryck, där arbetarklassen styr och resurserna används för att tillgodose alla människors behov.
Vi säger:
Nej till svensk militarisering!
Nej till vapenexport!
Nej till EU och EU-armén!
Nej till NATO!
Ja till fred och internationell solidaritet!
Krossa rasismen! För ett Sverige i solidaritet med världens folk!
Rasismen, kapitalismen och imperialismen
Rasismen är ingen naturlig människoegenskap, den är ett historiskt vapen skapat för att rättfärdiga kapitalistiskt rov och kolonialt våld. När europeiska makter bröt upp Afrika och Asien, med bajonett och bibel, behövde de en ideologi som förklarade varför vita ägde rätt till svartas resurser. Rasbiologin föddes ur kapitalets behov av att exploatera, inte ur någon ”vetenskap”.
Idag tar rasismen nya former. När bankerna kräver åtstramningar, när bostadsmagnater höjer hyror, när vapenindustrin säljer bomber till militärdiktaturer – då måste systemet hitta syndabockar. Invandraren. Flyktingen. Muslimen. Rasismen är kapitalets verktyg, den gör att arbetarklassen slåss mot varandra istället för mot de rika som stjäl deras framtid.
Segregationen i Sveriges förorter är ingen slump. Den är resultatet av en medveten politik: skolor i utsatta områden underfinansieras, hemspråksundervisning kapas, fritidsgårdar läggs ner. Målet? Att skapa en reservarmé av desperata låglönearbetare och samtidigt ge nazisterna ett slagträ mot ”de andra”.
Kampen mot reaktionära, rasistiska ideologier
Fascismen växer i kapitalismens kris. När unga svenskar inte har råd med bostad, när pensionärer väljer mellan mat och medicin, när sjukvården kollapsar – då kommer fascister och deras här av enkla lögner: ”Det är invandrarnas fel!”
Men sanningen är genomskinlig. Samma politiker som skär i välfärden är de som samarbetar med vapenindustrin och bankerna. De som jublar över gränsstängningar hyllar samtidigt fri rörlighet för kapitalet. Rasismen är en lögn konstruerad för att dölja klasskriget från ovan.
Denna ideologi måste bekämpas med vårt verktyg: klassmedvetande. Varje gång en fascist kallar invandrare “parasiter”, svarar vi att de riktiga parasiterna är den svenska borgarklassen. Varje gång reaktionen varnar för “kulturmarxism”, avslöjar vi hur kapitalet använder rasism för att splittra arbetarsolidaritet.
Asylrätten, gränserna och imperialismens offer
Sveriges regering hyllar ”mänskliga rättigheter” – samtidigt som de skickar flyktingar tillbaka till tortyr och död. Samma parti som lovar “feministisk utrikespolitik” säljer JAS-plan till Saudiarabiens kvinnoförtryckande regering. Hyckleriet är totalt.
Asylrätten är varken en “skuld” eller “börda” – det är en skyldighet! När svenska företag plundrar och utsuger andra länders resurser, när den svenska staten exempelvis bidrar till bombandet av Libyen och Somalia, har vi en historisk skyldighet att ta emot dessa offer. Att stänga gränserna är inte bara omoraliskt – det är ett fortsatt krig mot de fattiga.
Framåt! Mot rasismens utrotning!
Rasismen kommer inte att dö av sig själv. Den måste krossas genom en revolutionär process som river upp kapitalismens rötter.
Rasismen är arbetarklassens fiende. Dess utrotning är vår revolutionära plikt!
Vi Kräver:
- Isolera alla rasistiska organisationer!
Fascister och reaktionärer är inget annat än hela arbetarklassens fiender. Deras lokaler och samtliga resurser måste beslagtas av arbetarna. Under en kapitalistisk stat är detta svårt då staten delar intressen med dessa organisationer. Arbetarklassen behöver då ta plats för att aktivt stoppa dessa organisationer från att kunna verka i samhället och från att sprida deras reaktionära åsikter. - Garanti för hemspråk och kultur!
Stoppa nedmonteringen av hemspråksundervisningen! Språklig mångfald är ett vapen mot kapitalets kunskapskvävande monotonitet. - Öppna gränserna – nu!
Ingen människa är illegal. Stoppa alla utvisningar! Permanent uppehållstillstånd åt alla flyktingar! - Krossa segregationen!
Sätt fastighetsbolagen i samhällets ägo! Sätt tak på hyror! Obligatorisk resursfördelning till utsatta skolor och förorter!
Kämpa för klimatet!
Dagens ungdom står inför en allt svårare framtid. Skogsbränder, översvämningar och massutrotningar av växter, djur och insekter orsakas av kapitalismens ständiga jakt på profit. Både politiker och storföretag pratar gärna om hur vi alla ska tillsammans tackla diverse uppsatta klimatmål och klara av gröna omställningar på olika internationella klimatkonferenser och toppmöten, men ändå läser vi ständigt i vetenskapliga rapporter om att nästintill inga framsteg har gjorts för att minimera koldioxidutsläppen och den globala uppvärmningen. Sanningen är att våra makthavare gör ingenting för att bekämpa dessa för att deras främsta uppgift är att tjäna kapitalet. Det är endast när produktionsmedlen ingår i arbetarklassens ägo, som vi kan via en centralt planerad ekonomi övergå till en på riktigt grön omställning.
Individualismen, som kapitalismen ger upphov till, bidrar även till ett annat miljöproblem: den ökande bilismen. För att kunna motverka utsläppen krävs inte bara miljövänligare bilar, men att det överlag ska finnas färre bilar på vägarna. Här är alternativet alltså bussar och tåg som drivs på miljövänliga drivmedel, med en utbyggd och väl fungerande kollektivtrafik, både i städerna och på landsbygden. Men idag försämras kollektivtrafiken allt mer och det genom allt fler privatiseringar. Detta har lett till att man allt oftare möter stressad personal och bussar och tåg som inte kommer i tid, om de över huvud taget ens kommer. Kollektivtrafiken ska inte få vara vinstdrivande, utan ska tillgodose folkets och ungdomens behov. För att få fler att använda sig av kollektivtrafiken så bör priserna i första hand sänkas, med målet av att kollektivtrafiken ska vara avgiftsfri för alla.
Ännu ett stort problem bland ungdomen är konsumtionshetsen från monopolkapitalets håll. Unga människor, som upplever allt fler och allvarligare ekonomiska, sociala och psykiska problem, uppmuntras att konsumera mer som en tillflykt från en allt odrägligare tillvaro. Bland annat manifesterar detta sig i överkonsumtion av billiga kläder och produkter, tillverkade av djupt exploaterade människor under hemska arbetsförhållanden i bla. Östasien, som sedan slängs iväg så fort de blir slitna.
Exemplet som tydligast visar kapitalistklassens vilja att förbise alla konsekvenser på sin profitjakt är arktis. Arktis smälter och kapitalet tar sig genast tillfälle att söka sig till de nya resurserna som avtäcks där. De borgerliga staterna skickar redan upp sina expeditionslag upp för att samla data inför de gränsdragningskonflikter som kommer utspela sig. Vi kommer med största sannolikhet se hur “säkerhetshotet” av Rysk närvaro i arktis kommer att trummas upp, vice versa kommer euroasiatiska sidan att göra ljud om Natos expansion till arktis. I båda lägren och i båda fallen kommer vi förväntas ställa arbetarklassens barn till stöd för en upprustning av att försvara respektive kapitalistklass intressen i nordhavet mot denna närvaro. Krig om arktis är en oundviklig konsekvens av kapitalismens relation till klimatförändringarna.
Tydligt är det att vad klimatkampen kräver inte bara är små åtskilda justeringar, utan en medveten omstrukturering och planering av produktion, transportnätverk och resursfördelningar. I syfte att motverka onödiga och överdrivna utsläpp måste vi ställa hela den globala ekonomin under arbetarklassens intressen snarare än kapitalistklassens förödande intressen.
Det tydligaste beviset på att en planekonomisk, kollektivistisk styrning kan åstadkomma miljöstabilitet är de storskaliga återplanteringsprojekten som genomfördes under socialistiska experiment. På 1930‑talet organiserade Sovjetunionen miljoner arbetare i kollektiva jordbruk, fabriksgrupper och “arbetslag” för att återställa de enorma barrskogarna i Sibirien och Uralbergen. Detta var ingen marknadsdriven affär utan ett socialt mandat som explicit syftade till att återuppbygga ekosystem, stabilisera vädermönster och skydda permafrosten – mål som en vinststyrd ekonomi aldrig skulle prioritera eftersom de inte genererar omedelbara intäkter.
På liknande sätt gjorde folket i det socialistiskt orienterade Burkina Faso under Thomas Sankara (1983‑1987) återplantering till en social plikt: varje familj, organiserad i kooperativa jordbruk, fick i uppdrag att så minst fem träd per år. Genom den kollektiva insatsen stoppades ökenspridningen i Sahel, markens vattenhållningsförmåga förbättrades och nya kolsänkor skapades – allt utan något privat vinstmotiv. Dessa exempel visar tydligt att när produktionen styrs av samhällsbehov och gemensamma mål, snarare än av marknadens kortsiktiga vinstjakt, kan man genomföra storskaliga miljöprojekt som kapitalismen, med sin inneboende prioritering av profit framför planeten, helt enkelt inte kan realisera.
Därför kräver vi:
Placera industrierna i samhällets ägo för att stoppa överproduktionen!
En centralt planerad ekonomi för att minska utsläppen!
En utbyggd och gratis kollektivtrafik!
Krossa genusförtrycket! För kvinnan, queerpersoners
och alla människors rätt till ett värdigt liv!
Kön och genus
Genus är en social konstruktion som inte är biologiskt given, utan historiskt formad för att legitimera maktrelationer. Det är viktigt att förstå att genus inte enbart är en produkt av kapitalismen, utan av den rådande produktionsmetoden i varje historisk epok. Under feodalismen, till exempel, var könsroller och normer annorlunda än de vi ser idag, men de tjänade ändå samma syfte: att upprätthålla en hierarki som gynnar de härskande klasserna.
I dagens samhälle är genusnormer formade av kapitalismen, men de bär också med sig spår av tidigare samhällsformationer. Genus fungerar som ett verktyg för att reducera individen till gruppnormer och förväntningar, likt astrologi eller religion. Det är en socialt inlärd och legitimerad konstruktion som formar hur vi uppfattar och reagerar på beteenden.
Genusuppdelningen är en falsk motsättning som uppstod när människan blev en socialt tänkande varelse. I primitiva samhällen var denna uppdelning nödvändig för överlevnad och reproduktion, men när samhället utvecklades till jordbruks- och industrisamhällen blev dessa normer föråldrade. Trots detta har de överlevt som en godtycklig uppdelning baserad på könsdrag, vilket skapar en konflikt mellan könen. Denna konflikt är inte naturlig, utan en social konstruktion som bär med sig rester av det förflutna, likt religion.
Det finns de som argumenterar för att genus är en naturlig och ofrånkomlig del av mänskligheten, men detta är en essentialistisk och metafysisk syn som saknar vetenskapligt stöd. Könsdrag i hjärnan kan vara missanpassade till kroppens könsdrag, denna förståelse är grunden för den svenska transvårdens förståelse av transsexualitet.
Den svenska transvården gör två saker; det är att dra denna biologiska aspekten till den enda avgörande kvaliteten i fråga om vem som är trans eller inte, dessutom ställer de kravet på alla transpersoner att vilja genomgå den fullständiga förväntade genusbekräftande könskorrigeringen. De drar alltså en felaktig slutsats att hjärnan automatiskt formar en viss könsroll eller arketyp. Genus är till största delen en social konstruktion, och som sådan kan den avkonstrueras och avskaffas.
Kampen mot reaktionär genusfilosofi
Kvinnokampen och genuskampen är samma kamp. Genom att avskaffa genus och könsdiskriminering frigör vi inte bara kvinnor, utan alla människor från förtryckande normer och strukturer. Den verkliga kampen för kvinnan är kampen för socialismen, och den kampen kan inte utföras utan kampen mot genus och könsstrukturer.
Reaktionära ideologier försöker befästa en essentialistisk syn på kön och genus, där biologin används för att rättfärdiga förtryck. Exempelvis hävdas att barn måste uppfostras av en ”mor och far” för att utvecklas normalt – en pseudovetenskaplig myt som ignorerar historiska och kulturella variationer i familjestrukturer. Denna argumentation reducerar genus till biologi och förnekar dess sociala konstruktion.
Kritiken mot samkönade föräldraskap bygger på en logik som självmotsäger sig: om en son behöver en ”manlig” förebild för att bli en ”riktig man”, bekräftar detta att genus är kulturellt inlärt, inte biologiskt givet. Samtidigt förnekas queerpersoners historiska roll som vårdare och adoptivföräldrar i många samhällen. Att förneka deras rätt att bilda familjer är ett angrepp på arbetarklassens enhet och ett stöd för den borgerliga familjeinstitutionen.
Dessa idéer är inte neutrala – de tjänar kapitalismen. Transfober samarbetar ofta med högerkrafter för att bevara könsnormer som gynnar exploateringen av kvinnor och queerpersoner. Deras pseudovetenskap måste avslöjas och bekämpas genom revolutionär pedagogik och solidaritet med alla som utmanar normerna.
Pornografi och prostitution
Pornografi och prostitution är bland de mest öppet normaliserade uttrycken för genusförtryck och kapitalismens exploatering av kvinnor och queerpersoner. Pornografin reducerar människor till objekt, där kroppen i kapitalismens allmakt omvandlas till en vara. Den förvränger våra behov av kärlek, ömhet och intimitet till en kommodifierad och exploaterande industri. Kvinnor och queerpersoner är de främsta offren för denna industri, men även cis-män drabbas av dess dehumaniserande effekter.
Prostitution är en direkt följd av ekonomiskt förtryck och genusdiskriminerande strukturer. Unga kvinnor och queerpersoner, ofta från utsatta grupper, tvingas till något som enbart kan liknas vid sexuellt slaveri, ofta något värre, för att överleva i ett samhälle som inte ger dem andra alternativ. Trafficking, den organiserade kvinnohandeln, är en av de grövsta formerna av förtryck och måste bekämpas med alla medel.
Framåt, i kampen för ett rättvist samhälle
De patriarkala strukturerna kommer inte att försvinna spontant – deras upplösning kräver en aktiv, revolutionär process. Under socialismen, när produktionsmedlen kollektiviseras och klassamhällets materiella grund rivs, kommer könsroller att tappa sin funktion som maktverktyg.
I kommunismen, när klassindelningen vittrat bort, kommer genus att upphöra som social kategori. Människor kommer inte att definieras av kön och genus, utan av sin roll som kamrater i ett kollektivt samhälle. Precis som staten kommer genus att förlora sin existensberättigande när dess materiella bas – kapitalismen – är förintad.
Kvinnans frigörelse är arbetarklassens frigörelse – och arbetarklassens frigörelse är hela mänsklighetens!
Vi Kräver:
- Förbud mot pornografi och trafficking!
Pornografin måste förbjudas och trafficking bekämpas med alla tillgängliga medel. De prostituerade, och de som utsätts för sexuellt våld, i vardagen, i hemmet, på jobbet, överallt, måste få stöd och skydd. - Enhetlig klasskamp!
Köns- och genusförtryck kan inte isoleras från rasism, imperialism eller kapitalism. Kampen för socialism är kampen mot kvinnoförtryck. - Avveckling av den patriarkala familjen, och kärnfamiljen!
Barnuppfostran, skolan och omsorgen måste kollektiviseras för att frigöra kvinnor och queerpersoner från obetalt arbete. - Bekämpa reaktionära normer!
Genom att bryta ner normer i skola, media och vardagen skapas rum för en ny mänsklighet, fri från könsstereotyper. - Rättigheter och erkännande!
En socialistisk stat måste garantera trans-, ickebinära och andra queerpersoners rätt till vård, juridisk korrigering och social acceptans.
Handikappades och funktionsvarierades rätt till ett värdigt liv!
I dagens samhälle utsätts personer med funktionsnedsättning för systematiskt förtryck och exkludering. Kapitalismens profitlogik prioriterar inte tillgänglighet eller anpassning för alla, vilket lämnar många funktionsvarierade utan rätt till full delaktighet. SKU ser funktionsrättigheter som en central del av klasskampen – ett samhälle som inte garanterar värdighet för alla kan inte kallas socialistiskt.
En framtonad konsekvens av den kapitalistiska välfärden; är ett sjukvårdssystem som misstänkliggör de sjuka, och kräver av de förhindrade att kämpa till sig vård som de är berättigade till. Istället för en vård som aktivt förebygger hälsoproblem, så har vi en vård som endast reaktivt och motvilligt vårdar – tillika en vård som i fråga om särskilt psykiska nedsättningar svarar med paternalistiskt motverkan av agens och självbestämmande.
Kapitalismen skapar och förvärrar funktionshinder genom att vägra investera i universell design, prioritera privat vinst över kollektiv tillgänglighet och upprätthålla normer som exkluderar. Endast genom att avskaffa det kapitalistiska systemet kan vi skapa ett samhälle där ingen tvingas kämpa för sin grundläggande värdighet. Som Lenin skrev: ”Den som inte kämpar för de mest utsattas rättigheter kan inte kalla sig revolutionär.” SKU förbinder sig att integrera funktionsrättigheter i alla delar av vår kamp – från facklig organisering till gatupolitik.
Vi kräver:
Full tillgänglighet i samhället – bygg bort hindren!
Rätt till anpassade arbetsplatser och skolor – ingen ska exkluderas!
Garanti för självbestämmande – stopp av tvångsvård och paternalism!
Ekonomisk trygghet – höj ersättningen till verkliga behov!