Ett nytt avtal är på plats för spårtrafiken i Sverige. Den strejk som fackförbundet Seko varslade om genomfördes aldrig och missnöjet pyr bland de anställda. Frustrationen har varit stor och många är övertygade om att ett bättre resultat hade kunnat nås och att förbundsledningen svek.

Vi ser hur ledningen kör över sina medlemmar. Hur den nedprioriterar de krav som ligger de anställda närmast om hjärtat och hur den ersätter förhandlare som inte är helt villiga att gå i ledningens koppel. Detta är bara ett exempel på den brist på demokrati som genomsyrar svensk fackföreningsrörelse och på den politik som från botten till toppen kännetecknar den. Kampen som står framför oss kan därför inte reduceras till frågan om en svekfull ledning, utan är mycket större. Den handlar om inget mindre än kontrollen av fackföreningarna, dess relation till sin motpart och om de premisser som den fackliga kampen kan och bör föras på.

Det är karaktäristiskt för svensk fackföreningsrörelse att vara toppstyrd. Demokratin lyser med sin frånvaro och ledningen lever sitt eget liv, långt borta från medlemmarnas verklighet. Att ersätta förhandlare som inte anpassar sig helt och hållet ställer ledningens förakt för medlemmarna i öppen dager. Det ställer frågan högst upp på dagordningen: hur demokratisk är en fackförening när ledningen kan göra som den vill?

Som kommunister erkänner vi arbetarnas fackföreningar som deras viktigaste vapen i kampen på arbetsplatserna och i kampen för socialismen. Vi ser också hur fackföreningarna vridits ur händerna på dem och vi betonar vikten av att återta dem. Därför kämpar vi för en demokratisering av fackföreningarna och vi uppmanar alla de missnöjda att göra detsamma. Kommunisterna inom facket arbetar för att det alltid ska vara medlemmarna som väljer sina egna förhandlare och att alla avtal alltid ska ut på omröstning hos berörda medlemmar. Detta garanterar att det alltid är medlemmarna som har det sista ordet om vad som ska undertecknas eller inte. Det omöjliggör också manövrar, som den som Seko-ledningen kunde genomföra när den ersatte de stridbara förhandlarna med mer samarbetsvilliga.

Bristen på demokrati är tyvärr bara ett av de problem som den svenska fackföreningsrörelsen lider av. Tanken på samarbete och kompromisser genomsyrar den. Bristen på klassmedvetande tynger den.

När arbetarna krävde att ensamarbete inte skulle få förekomma på pendeltågen rörde de vid något heligt – kapitalets rätt att leda och fördela arbetet. Denna princip erkänner inte bara kapitalet, utan också fackföreningsledarna. Mot denna princip skulle man aldrig gått i strejk. En sådan strejk hade behövt genomföras mot såväl fackföreningarna som mot kapitalet och det aktualiserar behovet av kampen mot klassamarbetet inom fackföreningarna och arbetarrörelsen. Utan ett brott med den svenska modellen, med kompromisserna, med idéerna om att man får både ge och ta, så kan ingen kamp framgångsrikt föras, utan den fångas alltid in. Därför menar vi att hela fackföreningens inriktning måste vridas om och den måste föras i konflikt mot kapitalet, inte i samförstånd med det.

För att detta ska vara möjligt måste också arbetarnas horisonter växa. Från särintressen går man till allmänna intressen. Från nedskärningarna på just mitt tåg går det till nedskärningarna

på alla tåg. Från nedskärningarna till alla tåg går det till nedskärningarna överallt. När alla kämpar för enbart sina frågor är vi splittrade. Om en strejk ska kunna föras i mål behöver den bygga på arbetarnas enhet och medvetenhet. Därför måste varje kommunist kämpa för att stärka klassmedvetandet hos varje arbetare, vilket utgör grunden för en kämpande fackförening.

Detta är nödvändigt för medlemmarna i Seko, som lurats av sin förbundsledning och som tvingats in i ett avtal de inte vill ha. Det är lika nödvändigt för medlemmarna i varje fackförening, där ledningen agerar likadant.

För att nå dit behöver vi våra egna strukturer. Vi kan inte kämpa enbart i den struktur som byggts upp för att hålla oss nere. Vi behöver kringgå de byråkrater och köpta representanter som finns överallt inom fackföreningsrörelsen för att kunna bekämpa dem. Vi behöver knyta an till varandra och på grundval av våra gemensamma intressen arbeta för att göra fackföreningarna till våra egna organ för kamp.

Våra fackföreningar behöver vara arbetarklassens breda front mot kapitalet. De behöver genomsyras av en kampvilja som engagerar varje medlem och som får ut dem på gatorna i gemensam kamp för gemensamma mål, där särintressena bleknar bort.

Seko-ledningens agerande är avskyvärt och de förtjänar inte att få fortsätta en enda minut till på sina poster men om vi inte agerar bredare och mer målmedvetet för att driva kampen framåt kommer samma händelseförlopp att upprepas, gång på gång. Därför uppmanar vi alla de arbetare som nu är missnöjda, som nu känner sig lurade och svikna att ta vara på de känslorna och göra dem till något konstruktivt – låt det bli början på en kamp om makten i fackföreningarna.

Som alltid vägleds kommunisterna i sitt fackliga arbete av en gammal paroll, som är mer aktuell än någonsin – gör facken till kamporganisationer!

Sveriges Kommunistiska Parti
Sveriges Kommunistiska Ungdomsförbund

Den 17 april 2023  inleddes i Sverige den militära övningen Aurora 23. I den deltar soldater från 13 länder, utöver Sverige, däribland USA, Tyskland, Frankrike, Storbritannien och Ukraina. I övningen kommer över 20 000 soldater att delta och den kommer att genomföras vid flera platser och under en hel månad.

Som kommunister avvisar vi varje steg vårt lands militär tar för att knyta närmare band med de västliga imperialistiska blocken. En övning som denna, som är den största sedan 1993, innebär att den svenska militären, vars verksamhet är inriktad på att försvara det svenska kapitalet i den internationella konkurrensen, i ännu högre grad integreras i de allt skarpare motsättningarna som kännetecknar den internationella kapitalismen. Ingen svensk soldat ska befinna sig utanför Sveriges gränser och ingen utländsk soldat ska befinna sig här.

Upprustningen av den svenska militären och dess allt mer aktiva deltagande i konflikter utomlands – Irak, Libyen, Afghanistan och Mali, för att nämna några – är tecken i tiden. Det svenska kapitalet sträcker på sig och den svenska militären agerar överallt för att försvara det. Ingenstans griper den svenska militären in för folkets väl; överallt för kapitalets.

Övningen äger rum under en period av skärpta internationella motsättningar och en övning som denna utsätter det arbetande folket inte bara i Sverige, utan också i andra delar av världen för enorma risker. Den svenska upptrappningen motsvaras av upptrappningar på andra håll och den svenska upptrappningen gör också Sverige till en måltavla. När den svenska militären övar inför en fiktiv invasion är det också ett erkännande av att en invasion är mer möjlig nu än tidigare. Det svenska kapitalets politik riskerar allas våra liv.

Eftersom det svenska kapitalet, likt alla andra länders kapital, växer och söker allt större profit i världen, är en upptrappning oundviklig under kapitalismen; likasinnade kommer sluta sig samman för att slå mot fienden och där man inte kan växa fredligt, växer man med krig. Kriget under kapitalismen är en fortsättning av politiken men med andra medel. Därför är också en anti-krigspolitik som inte samtidigt är anti-kapitalistisk i bästa fall en illusion, som framhåller att freden är möjlig under kapitalismen, när den i själva verket är omöjlig.

I kampen mot kriget håller vi därför fram socialismen som det enda alternativet för människan – freden är beroende av socialismen.

Därför säger Sveriges Kommunistiska Parti och Sveriges Kommunistiska Ungdomsförbund nej till Aurora23 och vi betonar vikten av en självständig och politisk kamp för fred och socialism!

Efter en lång kamp har lokförarna fått nog och kallat till en strejk – de vill behålla sina tågvärdar och därmed också sin arbetsmiljö, trygghet och säkerhet; de vill inte vara ensamma på tågen med alla de risker det innebär. Kampen har de fört mot MTR, ett kinesiskt statsägt företag, som likt andra företag söker maximera profiten och tillväxten.

I sin kamp för profit och mot arbetarna har den kinesiska staten ovärderlig draghjälp av den svenska arbetsrätten, som är långtgående i sina inskränkningar av rätten att strejka. Den har gjort det omöjligt för lokförarna att föra sin kamp via vanliga kanaler, varför också strejken brännmärks som ”vild”. Detta vägrar vi acceptera – vi godkänner inte de klasslagar som förklarar strejker olovliga och som hotar med böter och repressalier; vi håller därför fram parollen om att ”lagen är arbetarens rätt”, att den lag vi erkänner också är den som utgår från arbetarens rätt och inte från kapitalets.

Just för att strejken dömts ut som ”vild” och olovlig riskerar de strejkande arbetarna både böter och andra repressalier, samt lönebortfall då de inte har tillgång till någon strejkkassa. Ledningen för facket ställer sig nämligen inte bakom strejken, utan är bekymrade eftersom ”strejken försämrar deras förhandlingsläge”. Så talar socialdemokratin medan arbetarna rör på sig. Så försöker socialdemokratin hålla tillbaka arbetarna som sätter sig i rörelse.

För att underlätta för arbetarna uppmanar vi alla våra medlemmar och sympatisörer att skänka vad de kan till arbetarnas strejkkassa. Det gör man med följande uppgifter:

Swish: 123 699 29 52
Bankgiro: 418-6482
Märk betalningen med ”tågvärd”.

Sveriges Kommunistiska Parti och Sveriges Kommunistiska Ungdomsförbund ställer sig utan förbehåll bakom den legitima strejk som pendeltågsarbetarna genomför och vi fördömer varje försök att förhindra dem att strejka och varje repressalie som kommer riktas mot dem, oavsett om denna kommer från företaget eller staten.

Sveriges Kommunistiska Parti (SKP)
Sveriges Kommunistiska Ungdomsförbund (SKU)

November 11th marks 250 days since brothers Aleksander and Mikhail Kononovich were imprisoned by the Ukrainian pro-Nazi regime. Until then, the World Federation of Democratic Youth has declared a week of solidarity with our jailed comrades, who have falsely been accused of acting as Russian and Belorussian spies.

SKU demands the immediate release of the Kononovich brothers. They have been arrested solely for expressing their opposition to the war on social media, and their involvement in the Ukrainian Communist and Labour movement, which has been totally criminalized by Zelensky’s fascist regime.

Unfortunately, the Kononovich brothers’ situation is not unique. Throughout Ukraine, young communists, trade union activists and anti fascists have been murdered, imprisoned or forced underground since the 2014 Maidan coup.

Throughout this war, it has been proven time and again that Ukraine is not a progressive symbol of democracy or justice, as the Western bourgeoisie and their propagandists have been so keen to point out. The regime’s repression of communists, the trade union movement, and the Russian-speaking population are concrete examples of the reactionary nature of the Ukrainian regime. The banning of opposition parties (including the Communist Party, which was the first party to be banned in 2014 following the fascist coup d’etat) and the use of Nazi paramilitaries should be enough to see through the lies being propagated about Ukraine’s government.

SKU expresses its total solidarity with the illegally jailed Kononovich brothers and all other communists and socialists who have been imprisoned, murdered, fled for their lives and had to go into hiding over the past 8 years and, in particular, since the outbreak of the war.

We demand an end to this terrible imperialist war between Russia and the West, which has caused so much devastation and death. And we demand that the Swedish imperialist government cease all military support to the Ukrainian regime, which only fuels the war and fills the wallets of the Swedish arms manufacturers. And instead, call for dialogue and a ceasefire between the parties. So that this madness can end at last.

#FREEKONONOVICH

Communist Youth of Sweden

Last week, SKU received the troubling and enraging news from our comrades in SKOJ that the headquarters of SKOJ (and their mother party, NKPI) in Belgrade had been attacked by fascists who had smashed their windows and sprayed neo-Nazi slogans on the walls.

The Communist Youth of Sweden condemns this vicious attack on our comrades in Serbia carried out by the fascists that has been allowed by the reactionary bourgeois government to run amok. It is evident that the Serbian state, not only allow these types of violent acts of terrorism, but even actively enables them, as this is not the first time their HÓ has been attacked.

Fascists and neo-Nazis have over the past years increased their activities in the region and regularly deface anti-fascist monuments dedicated to the partisan heroes of Yugoslavia who fought off the fascist invaders and their collaborators.

We stand in solidarity with our comrades of SKOJ who keep the struggle for socialism, anti-imperialism, and anti-fascism alive within the youth of Serbia and former Yugoslavia.

Communist Youth of Sweden