På SKU:s 40:e kongress antog vi 3 resolutioner om vårat stöd till de Chilenska, Palestinska och Kubanska folken och deras kamp för för självbestämmande, frihet, och fred. Vi uppmärksammar dessa resolutioner nu på 50-års dagen av kuppen i Chile, med förståelsen att hela världens folk bör ta lärdom från lidandet dessa folk utstod under kapitalismens ok – samt vikten av en revolution för att frigöra folket från oket- Att inte ens de fria är riktigt fria förrest socialismen-kommunismen är allstädes gällande!

Uttalande med anledning av 50 år sedan statskuppen i Chile

Det är 50 år sedan den blodiga statskuppen mot den socialistiska regeringen i Chile, ledd av Salvador Allende, och inledandet av den 27 år långa USA-stödda fascistdiktaturen – där tusentals chilenare torterades, fängslades, kidnappades, avrättades och försattes i landsflykt.

Vi minns offren för denna barbariska händelse, där den chilenska borgarklassen, med stöd från det euro-atlantiska monopolkapitalet, krossade en genuin folkrörelse som beslutsamt hade satt siktet på ett samhällssystem som för en gångs skull skulle tjäna folket, och istället försänkte hela Chile i 27 år av barbari och mörker.

Än idag påminns chilenarna om det mörkret i deras dagliga liv när klyftorna mellan arbetare och borgare bara ökar, studentdemonstrationer möts av brutalt våld från poliser och anhöriga fortfarande saknas medans förövarna går fria och fortsätter berika sig på de strukturer och instutitioner som diktaturen lämnade efter sig.

Som kommunister är det vår uppgift att studera historien och dra lärdomar från den. När reaktionärer anklagar kommunismen för att vara en våldsam ideologi, pekar vi på händelserna i Chile som ett tydligt exempel på varför arbetarklassen måste beväpna sig i försvar mot borgarklassens våldsamma angrepp. När socialdemokrater anklagar kommunister för att vara odemokratiska, för att vi inte ser att socialismen som nåbar via reformer inom den borgerliga parlamentarismen, så är Chile vårt tragiska bevis på varför man inte kan rösta bort kapitalismen.

Denna tragiska händelse i Chiles historia tjänar som en smärtsam påminnelse om de mörka konsekvenser som kan uppstå när arbetarrörelsen möter våldsamt motstånd från de som försvarar det kapitalistiska systemet. Den påminner oss om att aldrig svikta i vår revolutionära övertygelse och att vi alltid måste avslöja de illusioner som kan finnas bland arbetarklassen kring den så-kallade borgerliga demokratin.

I minnet av offren för den fascistiska Pinochet-diktaturen som infördes efter statskuppen i Chile den 11 september 1973, lovar vi att aldrig glömma och att fortsätta kämpa för en bättre värld!

Sveriges Kommunistiska Ungdomsförbund

Solidaritetsuttalande med Kuba

I 70 år har det kubanska folket slagits för friheten i 64 år har de byggt garantin för sin frihet, socialismen! I 70 år har USA och dess allierade hållit ett hårt grepp runt Kubas hals, men det kubanska folket andas friskt ändå!

Batistas styre, föregånget och fullspäckat av politiska intriger, var en period av försummelse, i vilken folket fick betala för härskarklassens opulens, för dockmästarnas tribut. Det var en period av våld, av polisbrutalitet och slavlika arbetsförhållanden. Folket svarade med revolution, stoltaste uppståndelse, vägledda av Fidel, av Che, av kommunismen. Omstörtandet gav det kubanska folket en smakbit av den sanna friheten. Sedan dess har det kubanska folket, med röd fana gått i fronten av civilisationen. En medicinsk och vetenskaplig klippa i det stormiga imperialismens hav, en fristad för folkets massor, arbetarklassen, och de revolutionära skikten.

Imperiet slipar dock ner denna klippa, saltet i havet som tålmodigaste sandpapper- De söker frånta folket sin frihet, förstöra socialismens civilisation, de försöker strypa revolutionen. Men till ingen nytta annat än lidande – Upphäv denna blockad! Upphäv denna misshandel av självständigheten, suveräniteten, denna sadistiska metod att bedra folket, vända det emot sig självt. Imperiet försöker tvinga folket till desperation, att skriva under på dess giftbestänkta kontrakt med blodet av sina fränder – vi står upp mot denna aggression! Det kubanska folket står upp mot imperiet! den kubanska socialismen kommer att kvarstå!

Även om Kuba står starkt, andas friskt, så är det inte för inte som USA, imperialisterna, bibehåller sitt strypgrepp, det skadar folket och sammanhållningen. Vägen fram står emellan förslavning under kapitalets ok och att för friheten uthärda denna primitiva utsvältningstaktik. För även om skada sker så ska Kuba stå stark, outtröttligt gödd på revolutionens sång!

Imperialisterna måste varsebli sin undergång, de skall bortgöra sig i denna sisyfonska kamp mot de frihetsälskande. Inte ens den starkaste storm kan fälla Marxism-Leninismens fyr från klippan i havet. SKU fördömer alla försök att hölja världen i mörker, att skyla eller till och med släcka folkets stolta ljus, SKU står med det kubanska folket i sin kamp för frihet, i sin kamp att vidlivhålla kommunismens eviga låga!

Sveriges Kommunistiska Ungdomsförbund

 

Solidaritetsuttalande med Palestina

I år är det 75 år sedan Al-Nakba, Katastrofen, och de etniska rensningar, deportationer,
förtryck, och stöld som det palestinska folket har utstått i århundranden. Våldet började inte
med den israeliska statens grundande utan har pågått långt längre tillbaka i tiden än så. Israel
är bara den senaste och mest brutala iterationen av det koloniala våld som det palestinska
folket har utstått. Varje år mördas hundratals palestinier, barn som vuxna, unga som gamla.
Farmödrar äldre en den koloniala regimen i Tel Aviv får sina nedärvda hem beslagtagna av
beväpnade bosättare under beskydd av den koloniala armén. Trots detta har det palestinska
folket bestått, medan de andra gamla imperierna har kommit och gått.

Det är just därför som Sveriges Kommunistiska Ungdomsförbund härmed uttrycker sin
solidaritet med det palestinska folket, i deras kamp mot utländska kolonisatörerna och
inhemska medlöpare. Bara genom socialismen kan det palestinska folket bli fritt.

Vi står rakryggat fast vid att alla palestinier i exil ska ha rätt att återvända, och att alla
politiska fångar ska befrias. Vi vill visa vårt stöd till den palestinska ungdomen, som axlar det
tyngsta ansvaret, ansvar som ingen ungdom ska behöva axla. Ett ansvar som tvingats på dem,
att ta striden mot en brutal och hänsynslös motståndare. Att precis som sina föräldrar och
deras föräldrar dessförinnan ta sig ann och bära vidare motståndet. Som Ghassan Kanafani av
PFLP sa ”Den palestinska kampen är inte en kamp enbart för palestinier, det är en kamp för
varje revolutionär, var han en befinner sig, en kamp av vår tids exploaterade och förtryckta
massor”.

Som vi tidigare uttalat oss om så klarar ingen kolonial regim att överleva tidens test. Men för eller senare så kommer förtrycket att sina och det palestinska folket kommer att bli fritt, hela vägen från floden till havet.

Sveriges Kommunistiska Ungdomsförbund

För en vecka sedan nåddes vi av nyheterna om ännu ett dödsfall på en svensk arbetsplats. Den 29e för i år. Denna gång var det en 14-årig kille vid namnet Muhammad Yaqob som hade sommarjobbat på ett jordbruk i Ulricehamn. Han hade klämts ihjäl under en hjullastare och hittats död flera timmar senare efter att hans föräldrar hade anmält honom försvunnen.

De borgerliga medierna kallar detta för en olycka och Arbetsmiljöverket ska nu utreda ifall arbetsköparen ska ställas inför rätta eller inte, men oavsett omständigheterna kan vi kommunister inte med gott samvete kalla detta för något annat än för ett mord. Ett systematiskt mord på arbetare som ständigt tillåts pågå genom att arbetsköpare får slarva med säkerhetsåtgärder och rutiner i den hänsynslösa jakten efter profit.

Det spelar ingen roll om det ena eller andra företaget blir dömd för dessa så kallade arbetsplats-”olyckor”, det är hela det kapitalistiska systemet som är ruttet; som måste ställas inför rätta och avskaffas om vi ska på riktigt kunna garantera säkerhet och trygghet på arbetsplatserna.

De senaste fem åren har över 7000 ungdomar skadats på sina sommarjobb och över 200 människor dött på sina arbetsplatser, och nu har även en person i högstadieåldern behövt betala priset för det kapitalistiska systemets girighet med sitt liv.

Vi sörjer Muhammad, 14 år ung, som berövades möjligheten till att leva ett långt liv, fyllt av kärlek, glädje och frid. Och vi fördömer och hatar det här cyniska och utsugande systemet som mördade honom, och som kommer att fortsätta nästa dag som om ingenting har hänt; på jakt efter sitt nästa offer.

Sveriges Kommunistiska Ungdomsförbund

Flera gånger under sommaren och våren, men även under den förra valrörelsen, har olika personer valt att skapa uppmärksamhet genom att bränna Koranen. Det har lett till en intensiv diskussion inom Sverige, men även utom landet.

Händelserna har också lett till en polarisering, där den ena sidan förespråkar ett förbud mot koranbränningar medan den andra sidan anser att det faller under yttrandefriheten. Dessutom har hela situationen blandats upp med det svenska Nato-medlemskapet där Turkiet varit ett av de länder som reagerat kraftigt på koranbränningarna.

Kommunisterna väljer inte mellan två onda ting

I den polarisering som nu ägt rum står två huvudsakliga argument mot varandra, det ena som hävdar förbud och det andra som hävdar yttrandefrihet. Vi ansluter oss inte till någondera sida och håller båda för felaktiga.

Provokationer som dessa måste fördömas. De syftar till att pressa en i det svenska samhället redan utsatt grupp och att på detta bygga politik. Bakom bränningarna står olika sorters fascister och högerextremister, vilka precis som alltid söker bygga sin politik på hets. Det är dock fjärran för oss att kalla på den borgerliga staten, den härskande klassens stat, att slå ner på våra motståndare. Staten under kapitalismen är kapitalisternas stat och de undertryckta har ingenting att hämta där. Skulle vi kalla på den i detta läge, så hade vi skapat illusioner om borgarnas stat som ett redskap i folkets händer, när verkligheten är den omvända. Därför säger vi istället att alla provokatörer och fascister måste isoleras av folket själva, att de inte ska få någon plattform att provocera från.

Å den andra sidan erkänner vi inte religionen som en positiv världsåskådning, utan istället ser vi dess funktion inom klassamhället som en brygga mellan klasser, som en slöja över klassmotsättningarna. Vårt partis ideologi baseras på vetenskap och materialism, inte på tro och idealism. Vi delar inte de religiösas världsuppfattning men vi hävdar deras rätt till sin tro och deras rätt att inte bli trakasserade på grund av den. Vi vill istället visa dem verkligheten, där den härskande klassen alltid står mot den behärskade klassen, oavsett religion. Vi vill också kämpa tillsammans, oavsett religion.

Den motsättning som nu målats upp gör att klassmotsättningarna ytterligare döljs, de hamnar bakom motsättningen mellan muslimer och icke-muslimer. Detta tjänar bara en grupp på: de respektive ländernas härskande klasser. När det arbetande folket i ett land ser det arbetande folket i ett annat land som sina fiender, ser de inte sina verkliga förtryckare. Det som nu sker fyller därmed en viktig funktion och agerar som en avledningsmanöver, för alltmedan detta pågår fortsätter försämringen av vanliga människors liv i alla de berörda länderna.

Vi ser också tydligt hur koranbränningarna används av de svenska politikerna för att ytterligare inskränka folkets rättigheter. Regeringen söker ändra i ordningslagen, så att polisen behöver ta hänsyn till Sveriges nationella säkerhet i bedömningen av huruvida en demonstration ska få tillåtelse eller inte. På så sätt kommer man åt koranbränningarna, men man har också ett redskap på plats för framtida bruk. Ändringarna i ordningslagen är heller inte unika, utan har föregåtts av restriktioner av journalisternas verksamhet i Sverige och den nya anti-terrorlagen. Så blir koranbränningarna en förevändning för att ytterligare inskränka det arbetande folkets rättigheter i Sverige.

Som kommunister bedömer vi alla frågor i relation till klasskampen och kampen för socialismen, så också denna fråga. Vi accepterar inte de alternativ som presenteras för oss där den ena sidan står för provokation och hets och den andra blir ett medel för att ytterligare angripa våra rättigheter. Vi stakar ut vår egen väg, baserad på det arbetande folkets intresse i Sverige och i andra länder och vi fördömer all hets och diskriminering, och alla angrepp på våra rättigheter!

Sveriges Kommunistiska Parti
Sveriges Kommunistiska Ungdomsförbund

Det sista hindret som fanns i vägen för det svenska medlemskapet i Nato är undanröjt och processen kan nu fortsätta. Världens starkaste imperialistiska allians har därmed fått ytterligare en medlem och vårt land har nu gjort sig till en tydligare måltavla.

När processen mot ett medlemskap inleddes kom det inte som en blixt från klar himmel. Den svenska borgerligheten har en lång tradition av samarbete med den euro-atlantiska imperialismen och någon ”neutralitet” i verklig mening kan man inte tala om. Det täta samarbetet med amerikansk och brittisk militär och underrättelseverksamhet vederlägger alla sådana illusioner. Därför har vi heller aldrig krävt någon återgång till en illusorisk neutralitet, eftersom det för människorna skulle dölja verkligheten. Vad som hänt de senaste åren är att samarbetet formaliserats och man har lyft till ytan vad som varit dolt.

Det svenska motståndet mot Nato har präglats av misstag, framför allt har frågan om kapitalismen och imperialismen inte lyfts, annat än av kommunisterna. Välmenande aktivister har försökt förolämpa Erdogan och man har sagt sig vägra en allians med en fascist, som om det är därför man måste kämpa mot Nato; som om medlemskapet hade varit acceptabelt om Erdogan inte vunnit valet i Turkiet. Vårt motstånd är principiellt och vi kämpar mot Nato inte för att en fascist är medlem i den organisationen, utan för att det är den euro-atlantiska imperialismens militära front, vars syfte är att genomföra det euro-atlantiska kapitalens vilja. Denna vilja står med nödvändighet i motsättning till folkens intressen.

Den framtid vi ser kommer att präglas av ännu större motsättningar. Det imperialistiska krig som inleddes i Ukraina har sin grund ur motsättningarna mellan de stora imperialistiska blocken; det är en ständig kamp om råvaror, transportrutter, avsättningsmarknader och geopolitiska fördelar. Dessa motsättningar kommer inte mildras, utan som en kapitalismens naturlag skärps de och kommer leda till större sammandrabbningar i framtiden. Varje marknad spelar roll, varje råvara är viktig i kampen om profiten. Därför måste också motståndet mot Nato vara anti-kapitalistiskt och kan inte anspela på abstrakta paroller om fred och neutralitet. Freden är en illusion under kapitalismen och blir en möjlighet endast med socialismen.

När det formella medlemskapets sista hinder undanröjts har Sverige ordnat in sig i ledet. Det lilla men hungriga Sverige, med stora intressen utomlands men utan medel att i skarpt läge kunna försvara det, ställer mangrant upp i kampen mot sina konkurrenter. I denna kamp skickas unga män och kvinnor till döden. För det svenska kapitalets profit måste de ge sina liv. Vi vägrar acceptera det och fortsätter vårt arbete mot Nato och mot kapitalismen och vi upprepar, så högt vi bara kan, att vi som alltid står inför ett ödesval: socialism eller barbari!

Sveriges Kommunistiska Parti
Sveriges Kommunistiska Ungdomsförbund

För över en vecka sedan kom nyheterna att Iraks äldsta studentförening, General Union of Students in Iraqi Republic (GUSIR), hade förbjudits av den Irakiska regeringen. Skälet som regeringen uppger är att föreningen hotar det irakiska utbildningssytemets anseende genom dess verksamhet. Sanningen är att det irakiska utbildningsystemet har totalt fallerat under flera års tid, och som en diversion har nu regeringen valt att rikta udden mot studenterna själva som har fått nog av flera år av administrativ misskötsel, sekterism, korruption och ren inkompetens. Istället har myndigheterna nu valt att införa campuspoliser för att ytterliggare hota och förhindra aktivister från att organisera sina klasskamrater.

Den här reaktionära utvecklingen sker naturligt under kapitalismen, där utbildningsväsendet endast existerar för att förse monopolkapitalet med tekniskt kunniga arbetare för att tillgodose den utvecklande kapitalismens behov. Studenter betraktas som handelsvaror vars inflytande begränsas mer och mer, i universitet som drivs alltmer som företag. När kapitalismens interna motsättningar ökar, så ökar även repressionen mot arbetare och studenter som vi ser i det här fallet. Därför menar vi att det endast är under socialismen som en värdig utbildning, med demokratiskt inflytande från studenter, kan garanteras.

SKU stödjer GUSIRs rätt att bedriva sin verksamhet på universiteten i Irak och vi fördömer de repressiva åtgärder som irakiska myndigheter har vidtagit, både mot organisationen och enskilda studentaktivister.

Läs GUSIRs egna uttalande nedan:

 

You will not Silence the Voice of Students

20 June 2023

We have received the decree issued by the Ministry of Higher Education to prevent the work of our Union within all universities, and to pursue and prosecute our fellow activists in the Union, for fear that the Union’s activities would subsequently be exploited to negatively affect the academic reputation and the progress of the educational process, according to the decree.

We express our strong disapproval and rejection of this repressive decision, which represents a clear suppression of student and academic freedoms and carries with it a clear and systematic targeting of the voice of students and their Union. It is aimed at covering up the failure and corruption of successive administrations, which has led the educational process to collapse, and implementing further plans and decisions that are destructive to education in our country.

What raises our astonishment and condemnation more is the referral of the follow-up to this decision to the offices of the security services at the university. This is an unacceptable police measure and an explicit violation of the Higher Education Law, which prohibits the presence of any military manifestations on campus.

We would like to state that the academic reputation was humiliated when sectarian and ethnic power-sharing was adopted as a criterion for selecting university administrators at the expense of professional competence and integrity. The ruling forces went further in crushing this reputation when the Certificate Equivalency Law was passed, which legitimized thousands of forged certificates obtained outside Iraq, allowing their holders to later assume high positions in the state. The Ministry has continued in insulting the academic reputation, and it ignores the practices of financiers of private colleges and universities that are offensive to students and academics alike.

This decision has come at a time when the Ministry turns a blind eye to the practices of the so-called “volunteer student teams”, that are affiliated with ruling parties, and facilitates their work. It is allowing them to carry out the most heinous sectarian and political activities and the blackmail of professional educational cadres.

Accordingly, we call on the Ministry of Higher Education and Scientific Research to withdraw this repressive decision and to make an official apology to our Union for the grave abuse it caused to the history of the first student organization in Iraq. We also hold the Ministry responsible for the security and safety of our colleagues and cadres.

We, in the General Union of Students in the Republic of Iraq, stress that these repressive practices will not undermine our resolve to continue the march of the Union that extends back over 75 years of struggle, and to continue our activities that are aimed at securing a free student life and a better future.

In the same context, we extend our call and appeal to all friendly unions, organizations and trade unions, to condemn this decision which constitutes a grave violation of student and academic freedoms, as it is part of a series of measures targeting public freedoms that are constitutionally and legally guaranteed, and to stand firmly against these practices.

Long live the General Union of Students in the Republic of Iraq

Long live the struggles of the Iraqi student movement

Executive Committee

The General Union of Students in the Republic of Iraq

Faran med världskrig hotar att dra sig in över kontinenten likt en storm. Europas folk ska tvingas ut i köttkvarnen för att gå Deutsche Bank och Société Générale miljardär-monopol-chefernas aktieportföljer tillväga. Den framväxande krigsekonomin påskyndar stölden från, och förtrycket av de förtryckta folken och naturen. Vi accelererar mot kanten av kollaps för planeten. Jordens resursreservoarer töms för att mata den sanslösa krigsindustrin.

De få ljuspunkterna av industriella framgångar och vetenskapliga genombrott förstörs eller omvandlas till brutala krigsmaskiner. Ammunition, pansarvagnar, artilleri – militärernas arsenaler töms och skeppas österut. Profitmaskinen brummar, vapenindustrins aktieandelar skjuter i taket, än en gång så ska ett stort krig rädda miljardärerna från de återkommande kriserna. Så att MøllerMærsk behålla kontrollen över sjöfartshandeln. Så att de tyska monopolisterna kan roffa åt sig Ukrainas vete, jord och titan. Så att franska och tyska generaler och chefer från sin fästning i Bryssel kan fortsätta med plundring av Afrikas, Asiens och Östeuropas folk. Varje dag som världen förblir i klorna på den exploaterande klassen är en dag förlorad för mänskligheten. I våra länder betyder detta bourgeoisiens styre endast avindustrialisering, förlust av färdigheter och kunskaper, förstörelse och krig mot andra folk samt hotet om fascism.

Vad som gynnar exploatörerna, vare sig de är tyska, franska, danska, eller svenska, förstör framtiden och livet för ungdomen. Fästning Europa är dock byggt på sand. Hamn- och stålarbetarna i Italien, de brittiska järnvägsarbetarna, och de franska raffinaderiarbetarna får alla fästningen att skaka. Storstrejken i Grekland och franska folkets kamp mot Macrons åtstramningsregim visar att arbetarklassen är stark.

Vi är vid kulmen av vår historia, vi kan övervinna förluster och återsamla vår styrka igen. Imperialismen är svag, den lilla gruppen av finansspekulanters och miljardärers styre blir alltmer ohållbart i takt med att Europas kämpande arbetare förflyttar sig från ekonomiska krav till politiska krav. Folken har inget intresse i att betala med sitt arbete och sina barns liv för monopolisternas krig.

Exploatörernas krig är krig mot proletariatet och folkens frihet. Hur länge kan svagheten av detta sista exploaterande samhälle fortskrida, hur många fler krig kan de uppvigla, är endast en fråga för den arbetande klassen, folken, den kämpande ungdomen i alla länder. Frågan om hur snabbt vi kan bygga våra bastioner, våra organisationer, vår makt att befria mänskligheten och att bygga socialism. Det är vi, den arbetande ungdomen, som kommer att avsluta detta krig. Antingen genom att vara i framkanten av upproret mot den exploaterande klassen, eller genom att slussas till människoslakten. För att bygga och hantera de högteknologiska maskinerna, Eurofighters, Eurohawks, Leclerc och Leoparder, logistiken, smutsjobbet i skyttegravarna, för allt detta behöver militaristerna den arbetande ungdomen. Kapitalismen har inget längre att erbjuda oss än detta mordiska hantverk.

De bittra erfarenheterna av våra ukrainska och ryska bröder och systrar dikterar för oss att, precis som för dem: Uppror mot kriget! Vår viktigaste uppgift är: att hitta den snabbaste och effektivaste vägen att leda den proletära revolutionen till vinst, och att på så sätt avblåsa hotet av ett tredje imperialistiskt världskrig, som med största möjlighet kan utplåna hela mänskligheten.

– För detta behövs den gemensamma praktiska handlingen
– Så att vårt slagord ”Revolution avslutar krig – freden är
röd” är ett som ungdomen i vårt land och andra länder kan
göra till sin egen!

Danmarks Kommunistiske Ungdom
Freie Deutsche Jugend
Sveriges Kommunistiska Ungdomsförbund

Ett nytt avtal är på plats för spårtrafiken i Sverige. Den strejk som fackförbundet Seko varslade om genomfördes aldrig och missnöjet pyr bland de anställda. Frustrationen har varit stor och många är övertygade om att ett bättre resultat hade kunnat nås och att förbundsledningen svek.

Vi ser hur ledningen kör över sina medlemmar. Hur den nedprioriterar de krav som ligger de anställda närmast om hjärtat och hur den ersätter förhandlare som inte är helt villiga att gå i ledningens koppel. Detta är bara ett exempel på den brist på demokrati som genomsyrar svensk fackföreningsrörelse och på den politik som från botten till toppen kännetecknar den. Kampen som står framför oss kan därför inte reduceras till frågan om en svekfull ledning, utan är mycket större. Den handlar om inget mindre än kontrollen av fackföreningarna, dess relation till sin motpart och om de premisser som den fackliga kampen kan och bör föras på.

Det är karaktäristiskt för svensk fackföreningsrörelse att vara toppstyrd. Demokratin lyser med sin frånvaro och ledningen lever sitt eget liv, långt borta från medlemmarnas verklighet. Att ersätta förhandlare som inte anpassar sig helt och hållet ställer ledningens förakt för medlemmarna i öppen dager. Det ställer frågan högst upp på dagordningen: hur demokratisk är en fackförening när ledningen kan göra som den vill?

Som kommunister erkänner vi arbetarnas fackföreningar som deras viktigaste vapen i kampen på arbetsplatserna och i kampen för socialismen. Vi ser också hur fackföreningarna vridits ur händerna på dem och vi betonar vikten av att återta dem. Därför kämpar vi för en demokratisering av fackföreningarna och vi uppmanar alla de missnöjda att göra detsamma. Kommunisterna inom facket arbetar för att det alltid ska vara medlemmarna som väljer sina egna förhandlare och att alla avtal alltid ska ut på omröstning hos berörda medlemmar. Detta garanterar att det alltid är medlemmarna som har det sista ordet om vad som ska undertecknas eller inte. Det omöjliggör också manövrar, som den som Seko-ledningen kunde genomföra när den ersatte de stridbara förhandlarna med mer samarbetsvilliga.

Bristen på demokrati är tyvärr bara ett av de problem som den svenska fackföreningsrörelsen lider av. Tanken på samarbete och kompromisser genomsyrar den. Bristen på klassmedvetande tynger den.

När arbetarna krävde att ensamarbete inte skulle få förekomma på pendeltågen rörde de vid något heligt – kapitalets rätt att leda och fördela arbetet. Denna princip erkänner inte bara kapitalet, utan också fackföreningsledarna. Mot denna princip skulle man aldrig gått i strejk. En sådan strejk hade behövt genomföras mot såväl fackföreningarna som mot kapitalet och det aktualiserar behovet av kampen mot klassamarbetet inom fackföreningarna och arbetarrörelsen. Utan ett brott med den svenska modellen, med kompromisserna, med idéerna om att man får både ge och ta, så kan ingen kamp framgångsrikt föras, utan den fångas alltid in. Därför menar vi att hela fackföreningens inriktning måste vridas om och den måste föras i konflikt mot kapitalet, inte i samförstånd med det.

För att detta ska vara möjligt måste också arbetarnas horisonter växa. Från särintressen går man till allmänna intressen. Från nedskärningarna på just mitt tåg går det till nedskärningarna

på alla tåg. Från nedskärningarna till alla tåg går det till nedskärningarna överallt. När alla kämpar för enbart sina frågor är vi splittrade. Om en strejk ska kunna föras i mål behöver den bygga på arbetarnas enhet och medvetenhet. Därför måste varje kommunist kämpa för att stärka klassmedvetandet hos varje arbetare, vilket utgör grunden för en kämpande fackförening.

Detta är nödvändigt för medlemmarna i Seko, som lurats av sin förbundsledning och som tvingats in i ett avtal de inte vill ha. Det är lika nödvändigt för medlemmarna i varje fackförening, där ledningen agerar likadant.

För att nå dit behöver vi våra egna strukturer. Vi kan inte kämpa enbart i den struktur som byggts upp för att hålla oss nere. Vi behöver kringgå de byråkrater och köpta representanter som finns överallt inom fackföreningsrörelsen för att kunna bekämpa dem. Vi behöver knyta an till varandra och på grundval av våra gemensamma intressen arbeta för att göra fackföreningarna till våra egna organ för kamp.

Våra fackföreningar behöver vara arbetarklassens breda front mot kapitalet. De behöver genomsyras av en kampvilja som engagerar varje medlem och som får ut dem på gatorna i gemensam kamp för gemensamma mål, där särintressena bleknar bort.

Seko-ledningens agerande är avskyvärt och de förtjänar inte att få fortsätta en enda minut till på sina poster men om vi inte agerar bredare och mer målmedvetet för att driva kampen framåt kommer samma händelseförlopp att upprepas, gång på gång. Därför uppmanar vi alla de arbetare som nu är missnöjda, som nu känner sig lurade och svikna att ta vara på de känslorna och göra dem till något konstruktivt – låt det bli början på en kamp om makten i fackföreningarna.

Som alltid vägleds kommunisterna i sitt fackliga arbete av en gammal paroll, som är mer aktuell än någonsin – gör facken till kamporganisationer!

Sveriges Kommunistiska Parti
Sveriges Kommunistiska Ungdomsförbund

Den 17 april 2023  inleddes i Sverige den militära övningen Aurora 23. I den deltar soldater från 13 länder, utöver Sverige, däribland USA, Tyskland, Frankrike, Storbritannien och Ukraina. I övningen kommer över 20 000 soldater att delta och den kommer att genomföras vid flera platser och under en hel månad.

Som kommunister avvisar vi varje steg vårt lands militär tar för att knyta närmare band med de västliga imperialistiska blocken. En övning som denna, som är den största sedan 1993, innebär att den svenska militären, vars verksamhet är inriktad på att försvara det svenska kapitalet i den internationella konkurrensen, i ännu högre grad integreras i de allt skarpare motsättningarna som kännetecknar den internationella kapitalismen. Ingen svensk soldat ska befinna sig utanför Sveriges gränser och ingen utländsk soldat ska befinna sig här.

Upprustningen av den svenska militären och dess allt mer aktiva deltagande i konflikter utomlands – Irak, Libyen, Afghanistan och Mali, för att nämna några – är tecken i tiden. Det svenska kapitalet sträcker på sig och den svenska militären agerar överallt för att försvara det. Ingenstans griper den svenska militären in för folkets väl; överallt för kapitalets.

Övningen äger rum under en period av skärpta internationella motsättningar och en övning som denna utsätter det arbetande folket inte bara i Sverige, utan också i andra delar av världen för enorma risker. Den svenska upptrappningen motsvaras av upptrappningar på andra håll och den svenska upptrappningen gör också Sverige till en måltavla. När den svenska militären övar inför en fiktiv invasion är det också ett erkännande av att en invasion är mer möjlig nu än tidigare. Det svenska kapitalets politik riskerar allas våra liv.

Eftersom det svenska kapitalet, likt alla andra länders kapital, växer och söker allt större profit i världen, är en upptrappning oundviklig under kapitalismen; likasinnade kommer sluta sig samman för att slå mot fienden och där man inte kan växa fredligt, växer man med krig. Kriget under kapitalismen är en fortsättning av politiken men med andra medel. Därför är också en anti-krigspolitik som inte samtidigt är anti-kapitalistisk i bästa fall en illusion, som framhåller att freden är möjlig under kapitalismen, när den i själva verket är omöjlig.

I kampen mot kriget håller vi därför fram socialismen som det enda alternativet för människan – freden är beroende av socialismen.

Därför säger Sveriges Kommunistiska Parti och Sveriges Kommunistiska Ungdomsförbund nej till Aurora23 och vi betonar vikten av en självständig och politisk kamp för fred och socialism!

Efter en lång kamp har lokförarna fått nog och kallat till en strejk – de vill behålla sina tågvärdar och därmed också sin arbetsmiljö, trygghet och säkerhet; de vill inte vara ensamma på tågen med alla de risker det innebär. Kampen har de fört mot MTR, ett kinesiskt statsägt företag, som likt andra företag söker maximera profiten och tillväxten.

I sin kamp för profit och mot arbetarna har den kinesiska staten ovärderlig draghjälp av den svenska arbetsrätten, som är långtgående i sina inskränkningar av rätten att strejka. Den har gjort det omöjligt för lokförarna att föra sin kamp via vanliga kanaler, varför också strejken brännmärks som ”vild”. Detta vägrar vi acceptera – vi godkänner inte de klasslagar som förklarar strejker olovliga och som hotar med böter och repressalier; vi håller därför fram parollen om att ”lagen är arbetarens rätt”, att den lag vi erkänner också är den som utgår från arbetarens rätt och inte från kapitalets.

Just för att strejken dömts ut som ”vild” och olovlig riskerar de strejkande arbetarna både böter och andra repressalier, samt lönebortfall då de inte har tillgång till någon strejkkassa. Ledningen för facket ställer sig nämligen inte bakom strejken, utan är bekymrade eftersom ”strejken försämrar deras förhandlingsläge”. Så talar socialdemokratin medan arbetarna rör på sig. Så försöker socialdemokratin hålla tillbaka arbetarna som sätter sig i rörelse.

För att underlätta för arbetarna uppmanar vi alla våra medlemmar och sympatisörer att skänka vad de kan till arbetarnas strejkkassa. Det gör man med följande uppgifter:

Swish: 123 699 29 52
Bankgiro: 418-6482
Märk betalningen med ”tågvärd”.

Sveriges Kommunistiska Parti och Sveriges Kommunistiska Ungdomsförbund ställer sig utan förbehåll bakom den legitima strejk som pendeltågsarbetarna genomför och vi fördömer varje försök att förhindra dem att strejka och varje repressalie som kommer riktas mot dem, oavsett om denna kommer från företaget eller staten.

Sveriges Kommunistiska Parti (SKP)
Sveriges Kommunistiska Ungdomsförbund (SKU)