Det svenska monopolkapitalet, med regering, riksdag, militären samt diverse myndigheter och institutioner till deras förfogande håller inte bara på att rusta upp, de ser även till att psykologiskt förbereda det svenska folket för krig. Med allt fler propagandakampanjer från bland annat Försvarsmakten, Skolverket, och MSB försöker borgarklassen, genom falska ord om att försvara friheten och demokratin, förbereda oss för det kommande kriget som den svenska ungdomen förväntas delta i.
De svenska monopolens ekonomiska intressen i Östeuropa, framförallt Baltikum, är stora och hotas av de ryska monopolens intressen. De imperialistiska motsättningarna ökar dag för dag och när marknaderna blir mättade och de ”fredliga” medlen inte längre räcker till för att roffa åt sig marknadsandelar, naturresurser och transportvägar, så blir kriget oundvikligt. Det är av denna anledning som det svenska monopolkapitalet med deras representanter i riksdag och regering, från Vänsterpartiet till Sverigedemokraterna, drog Sverige in i NATO. Inte bara ska de svenska intressena försvaras militärt gentemot konkurrenterna i öst, men genom NATO kan även det svenska kapitalet skaffa sig en större del av krigsbytet.
De senaste åren har vi sett väpnade konflikter bli alltmer frekventa till den nivå att de avlöser varandra i nyhetsflödet: Ukraina, Gaza, Sudan, Kongo, Yemen, Syrien, Iran, Ngorno Karabach och Kashmir är bara några att nämna, men fler krig, konflikter och massakrer väntar vid horisonten. Kapitalismens logiska slutpunkt är imperialistiska omfördelningskrig och de euro-atlantiska och euro-asiatiska imperialistiska blocken samlar nu sina styrkor för en storkonflikt.
Faktum är den att den fred som har rått under imperialismen-kapitalismen har endast varit en förberedande fas inför nästkommande masslakt och kan därmed inte betraktas som verklig fred. Det är endast med socialismen, arbetarmakten, den centralt planerade ekonomin, och avskaffandet av privategendomen som fred mellan folk kan garanteras.
SKU har en stolt historia av antimilitaristisk och antiimperialistisk agitation som sträcker sig tillbaka till unionsupplösningen 1905, när våra föregångare, tillsammans med den svenska arbetarklassen, stoppade borgarklassens krigsplaner mot Norge. Nu när den svenska staten har gått in i en fas av intensiv militär upprustning, är det vår plikt att kämpa emot deras krigsplaner och Sveriges inblandning i imperialistiska allianser. Men vi lutar oss inte mot några illusoriska paroller om alliansfrihet eller neutralitet. Vår devis är nu som den var då:
Inga krig mellan folken, ingen fred mellan klasserna!