Nej till NATO och nej till krig i Ukraina

Den militära konflikten i Ukraina kan, med all rätt, inte ha gått någon obemärkt den senaste tiden. Ett rykte om en galen man i öst sprider sig som en löpeld genom Europa och världen. Rösterna höjs men faktan blir luddig. Det första offret i krig är sanningen.

Vid alla kriser har media endast ett mål. Att få flera klick. Sälja mer. Detta görs vanligtvis genom att peka ut en fiende så snabbt som möjligt så att det idealistiska historienarrativet kan mejslas ut ur den materiella verkligheten. De onda mot dem goda. Problemet är att i den materiella verkligheten är alla företéelser sammankopplade i ett enda virrvarr av dialektik. Detta innebär alltså att beroende på vilket historiespann man väljer att analysera så kan de onda och dem goda variera.

 

Euromajdan

Innan 2014 hade Ukraina en vald regering ledd av Viktor Janukovytj. Denna kom bra överens med den ryska regeringen på grund av deras statliga och ekonomiska samarbete, samt deras militära neutralitet.  Detta var förstås till stort nöje för Putin och hans magnater, men till väst och NATO:s bestörtning. Intressekonflikten fick USA/NATO att sponsra en kupp i Ukraina. Kuppen tog sig uttryck i en proteströrelse vid namn Euromajdan. Kulmen av rörelsen blev ett upplopp som till sist lyckades överta den ukrainska staten. Man kan konstatera att nynazistiska grupper som Svoboda och deras militanta flygel, Högra sektorn, utgjorde våldsmotorn i upproret som till slut ledde till segern.

Proteströrelsen må ha varit till viss del legitim eftersom Viktor Janukovytj var som vilken annan kapitalistiskt politiker som helst, korrupt. Problemet ligger i att rörelsen övertogs av extremhögern vars mål är raka motsatsen till den av arbetarklassen. Även faktumet att USA/NATO och EU valde att stötta rörelsen gjorde att den tappade sin organiska karaktär.

Efter att Janukovytj blev avsatt så översköljdes den politiska diskursen med Ukrainsk Nationalism och etniska ryssar blev måltavlor för en stor mängd hatbrott. I kölvattnet av Euromajdan började den nya regeringen att trycka tillbaka och bannlysa vänsterorganisationer medan nazister var fria att skandera på gator och torg. Ett känt exempel av rysshatet i Ukraina är mordbranden som Högra sektorn anlade på fackföreningsbyggnaden i Odessa. Händelsen krävde livet av 48 människor.

Etniska ryssar i Ukraina kände behovet av att skapa en motrörelse till förtrycket. Rörelsen centrerades i östra Ukraina kring Donetsk och Luhansk. På Krimhalvön, som flera gånger tidigare försökt bli del av Ryssland, togs tillfället i akt för ytterligare ett försök att lämna landet. Detta möttes med hot om våld från Ukraina, vilket gjorde att Ryska militären gick in för att försvara sina intressen, och omröstningen kunde genomföras med en stark majoritet för att ansluta sig till Ryssland. Detta var början på inbördeskriget. Den västra, nationalistiska sidan, stöttades av USA, NATO allierade och EU, medan den östra, ryssvänliga sidan, stöttades av Ryssland.

Euromajdan är en av bakgrunderna till varför den ryska regimen har valt att invadera Ukraina.

 

Imperialistiska motiv

Alla länders inblandning i konflikten kan kokas ner till att öka den inhemska monopolens marknader och inflytande i området. För NATO:s monopol handlar det om att ta marknaden från Ryska monopol och vice versa.

Konflikten vi ser i dagens läge bygger på den tidigare konflikten, vilket alltid är fallet. Med 2013 och 2014 års händelser som utgångspunkt kan NATO och USA pekas ut som angripare, i och med kuppen. Men, om man däremot endast fokuserar på Rysslands invasion i februari 2022 blir givetvis Ryssland till den onda.

Rötterna till konflikten finns i det imperialistiska systemet. Den ryska regimen agerar utifrån landets monopolkapitalisters intressen, att utöka sina marknader för utsugning av arbetarna. Likaså agerar den Ukrainska regimen och NATO utifrån ländernas monpolkapitalisters intressen. Om man har det klart för sig kan omöjligt någon av sidorna vara att föredra över den andra.

 

Sverige och NATO

Sedan grundandet av NATO har Sverige spelat en framträdande roll på grund av dess geostrategiska läge. Från militärövningar med norska och danska flygvapnet, där man tränade att eskortera tunga amerikanska- och NATO-bombflygplan över östersjön, till utbyggnaden av svenska flygvapnets landningsbanor för att ackommodera NATO-bombare och användandet av ultrahögfrekvensradar som Sverige fick av USA innan deras egna NATO-allierade Norge. Även flygbränslet som flygvapnet använde kom senare att bytas ut mot bränsle som NATO-flygplan använde. Svenska militären hade även redan på 50-talet skapat goda förbindelser med det amerikanska flygvapnet som svenska officerare regelbundet besökte i Västtyskland. Sverige utförde även spaningsuppdrag mot Sovjet å USAs vägnar. Sverige har alltså sedan NATOs begynnelse varit politiskt och militärt integrerat med NATO.

NATO:s instiftande rättfärdigades till en början för att skydda Europa från krig. Men sanningen var snarare att skydda den europeiska borgarklassen från de inhemska kommuniströrelserna i de västeuropeiska länderna som hade vunnit stor popularitet efter socialismens seger över fascismen. Trots Warszawapaktens upplösning och den relativa nedgången för kommuniströrelserna har NATO fortskridit. Detta bevisar att NATO inte är någonting mer än ett imperialistiskt projekt för att främja den västerländska kapitalismens intressen. Att majoriteten av Sveriges riksdag är positivt inställd till att gå med i NATO visar att även den svenska staten är en imperialistisk sådan. Den vill skydda sina monopol lika illa som Ryssland vill skydda sina. Att skicka militära stöd kommer späda på konflikten och orsaka otaliga dödsfall, men för de svenska monopolen spelar profiten större roll.

Regeringen överväger nu ett medlemskap i NATO. Vi kräver att det först skall genomföras en folkomröstning, utanför krisperiod där krig råder i ett närliggande land, innan det ens får övervägas av regeringen.

Ett svenskt NATO-medlemskap bör övervägas lika lite som att bli allierade med Ryssland!

Vi står inte med Ukrainska staten,

Vi står inte med Ryska staten,

Vi står inte med NATO,

Vi står med folket i båda dessa länder. Folket som kommer förlora allt de har och tvingas fly. Folket som kommer tvingas sätta livet till. Allt, medan politikerna och de imperialistiska mediaaparaterna sprider nationalismen. Arbetare ska aldrig behöva döda arbetare.

Vi står för fred och socialismen som säkrar denna fred kamrater emellan. 

Dela detta: