Gemensamt uttalande från 15 kommunistiska ungdomsförbund efter det 19:e mötet för europeiska kommunistiska ungdomsorganisationer

De kommunistiska ungdomförbund som deltar i det 19:e mötet för europeiska kommunistiska ungdomförbund (MECYO) i London konstaterar hur det kapitalistiska systemets förfall utsätter unga och arbetarklassen för krig, fattigdom och förtryck över hela världen. Vi står i solidaritet med ungdomarna och folken i Palestina, med folken i Ukraina och Ryssland, och med alla som gör motstånd mot imperialism och kapitalistisk exploatering. Vi hälsar de miljoner unga människor som mobiliserat över hela Europa mot folkmordet på det palestinska folket och deras regeringars medskyldighet, mot imperialistiska krig och för att försvara sina rättigheter.

Några dagar före 108-årsdagen av Oktoberrevolutionen, som förde arbetarklassen till makten i den första socialistiska staten i människans historia, betonar vi att kontrarevolutionens tillfälliga seger inte är slutet på historien. Idag, då kapitalismens oförsonliga motsättningar hotar att dra folken ner i avgrundens imperialistiska krig, och nya vågor av klasskamp växer fram, uppmanar vi Europas ungdomar och arbetare att organisera sig och kämpa för en annan framtid fri från exploateringens och profitens kedjor — socialismen.

Barbariet är det enda kapitalismen har att erbjuda arbetarna. Kapprustningen och den växande militarismen i Europa är en konsekvens av den ökande konkurrensen mellan de borgerliga klasserna om kontroll över marknader och marknadsandelar, strategiska territorier, inflytelsesfärer, handels- och försörjningsvägar, energi- och mineralresurser och ytterst om herravälde i det internationella kapitalistiska systemet.

Krig är en manifestation av imperialismens ökande aggression. Detta barbari visar sig bland annat i USA:s och Natos globala planer, som syftar till att säkra de amerikanska och europeiska monopolkapitalens intressen gentemot deras rivaler, liksom i det folkmord som den mördande staten Israel har utlösts mot det palestinska folket i Gaza — ett folk som hade stått helt ensamt om det inte varit för världens folks solidaritet.

Den bräckliga vapenvilan i Gazaremsan för fram Trumps plan att omvandla Gaza till ett USA-israeliskt protektorat och syftar till att begrava palestiniernas rätt till en verkligt självständig stat. EU försöker spela en roll i planerna för ”dagen efter”, tävlandes om del av bytet och om att stärka sina geopolitiska positioner i den bredare regionen. I Ukraina har konflikten mellan USA–Nato–EU och det kapitalistiska Ryssland — som bottnar i de borgerliga klassernas rivalitet om kontroll över Ukrainas mineralrikedomar, energi- och transportvägar samt geopolitiska positioner — lett till hundratusentals döda och 25 miljoner människor på flykt. För att finansiera krigsförberedelserna, tillsammans med militarisering och upprustning, kräver de borgerliga klasserna i Europa allt större ”uppoffringar” i namn av ”krigsekonomin”, genom nedskärningar i offentlig sektor på bekostnad av utbildning, bostäder och vård. Detta kväver ungdomar och arbetarklassen samtidigt som vapenindustrin fyller sina fickor.

Kriget i Ukraina är en konsekvens av skärpta motsättningar i världen, vilket ökar de militära utgifterna på alla sidor. EU–Nato-regeringar förverkligar Lissabonfördragets åtagande om att samordna vapenproduktion i Europa. Den ryska regeringen speglar denna politik genom att skära ner sociala utgifter till förmån för militärbudgetar och stärka monopolkapitalet. Europas ”ReArm EU”-plan beslutade om ytterligare 800 miljarder euro till militärutgifter vid toppmötet mellan Storbritannien och EU i maj 2025. Detta kommer att lätta på de finanspolitiska reglerna, säkerställa gemensamma försvarsupphandlingar och utöka Europeiska investeringsbankens roll i att finansiera militarisering och upprustning. Utvidgningen av Nato med Finland och Sverige, höjningen av kraven på försvarsutgifter i relation till BNP, samt ökningen av vapenproduktion och upphandling är alla produkter av de skärpta antagonismerna i det världsimperialistiska systemet.

Under detta ligger på ena sidan talet om ett ”ryskt hot” att invadera europeiska länder, och på andra sidan Natos expansion som påstås hota rysk säkerhet — båda används för att rättfärdiga ett krig som tjänar monopolkapitalets intressen på alla sidor. Krigsdriften stöds av partier över hela det borgerliga politiska spektrumet — konservativa, högerextrema, socialdemokratiska och gröna partier. Försök från någon sida att avhumanisera folk genom nationalistisk propaganda eller kollektiv skuldbeläggning måste fördömas, då de endast fördjupar splittring och döljer de klassintressen som driver konflikten.

Europeiska regeringar, inklusive EU:s och Natos, har konsekvent eldat på kriget. Unga kommunister uppmanar folken i alla våra länder att ansluta sig till kampen mot våra regeringars inblandning i kriget i Ukraina, för våra länders utträde ur Nato och alla imperialistiska allianser, för en vapenvila och ett slut på fientligheterna mellan Ryssland och Ukraina — med medvetenhet om att en varaktig fred inte kan uppnås utan kamp mot imperialismen. Det finns ingen sådan sak som imperialistisk fred. De mest förödande konsekvenserna av kriget bärs av arbetarklassen i Ukraina och Ryssland, vars rättigheter och levnadsförhållanden bryts ner. Vi motsätter oss sanktioner som används som kapitalistiska angreppsverktyg och som främst drabbar arbetarklassen i alla länder medan de tjänar monopolkapitalets vinstintressen i energi- och råvarusektorer. Vi fördömer de vulgära planerna på att stycka Ukrainas territorium och resurser till förmån för kapitalet, vilket avslöjar imperialismens rovkaraktär. Vi betonar att rättvis fred bara kan garanteras när folken tar sina öden i egna händer.

Vi fortsätter att fördöma rehabiliteringen av fascism och nazism i Ukraina och andra europeiska länder, liksom de pågående attackerna mot demokratiska rättigheter och repressionen mot kommunister och progressiva krafter i Ukraina, Ryssland och annorstädes i Europa. Vi fördömer organiserandet av en världsfascistisk ”Paladins”-kongress i Sankt Petersburg i september 2025, där fascistorganisationer från hela Europa deltog.

Vi fördömer förfalskningen av historien, inklusive historisk revisionism om segern i andra världskriget, den ryska federationens regeringars missbruk av kommunistisk historia och symboler, samt förfallet och förstörandet av antifascistiska minnesmärken över Europa. Vi bekräftar den verkliga arvet från den kommunistiska rörelsen som alltid kämpat mot fascism — kapitalismens mest reaktionära avkomma — och vi hedrar de oräkneliga uppoffringar kommunister gjort i den gemensamma kampen mot nazifascismen och dess barbari under andra världskriget.

Samtidigt fortsätter vi att stå tillsammans med det palestinska folket i deras rättmätiga kamp för frihet och befrielse. Storbritannien, Frankrike och andra europeiska stater har nyligen erkänt en palestinsk stat längs 1967 års gränser. Men medan övergreppen och hungersnöden fortsätter i Gaza löser detta inte Europas staters medskyldighet till folkmordet, då de fortsätter att förse Israel med vapen. Unga kommunister stödjer det palestinska folkets legitima strävanden, deras rätt att återvända och deras rätt till motstånd mot ockupationen. Vi uppmanar arbetare, folk och ungdom i alla länder att intensifiera kampen för att stoppa folkmordet och få ett slut på Israels ockupation av Palestina, och att uttrycka sin fasta solidaritet med palestiniernas rättmätiga kamp — en kamp genom vilken Mellanösterns folk kan uppnå sin rätt att leva i fred. Vi uttrycker solidaritet och stöd till det palestinska folkliga motståndet, inklusive ungdoms-, arbetar- och kommunistiska organisationer, samt till dem i Israel som utsätts för repression av sin egen regering i kampen mot Israels folkmordsplaner och för fred, jämlikhet och rättvisa. Vi fördömer den repression som drabbar unga arbetare och studenter som står i solidaritet med Palestina, medan de som är medskyldiga till folkmord går fria. Vi står i solidaritet med alla som felaktigt fängslats och åtalats för att ha agerat mot imperialismen.

Klasskampen är arbetarklassens enda motgift mot kapitalismens barbari, ett system baserat på exploatering som inte kan ”hanteras” till folkets fördel. Systemets verklighet förändras inte beroende på om vi har en liberal, konservativ eller socialdemokratisk regering. Unga och arbetande människor kommer inte att böja sig passivt inför den misär, de ständigt ökande levnadskostnaderna, exploateringen och förtrycket som den härskande kapitalistklassen påför oss. Vi, Europas kommunistiska ungdomar, har varit, är och kommer att vara i främsta ledet i ungdomars, studenters och arbetarklassens och dess fackföreningars kamp — för högre löner, rättigheter och bättre villkor i arbetslivet, för gratis och offentlig utbildning och vård, för rätten till bostad, kultur, vila och sport, mot osäkerhet och otrygga villkor. Samtidigt måste vi vara beredda att bemöta den härskande klassens offensiv där rasism och nationalism används för att splittra Europas arbetarklass. Kampen mot dessa splittringar är oskiljaktig från klasskampen, eftersom de är verktyg som den härskande klassen använder för att upprätthålla de klassrelationer som kapitalistisk exploatering kräver. Vårt vapen är proletär internationalism i folkens gemensamma kamp mot kapitalistisk exploatering.

Det är vår plikt att visa Europas ungdom att det finns en värld bortom kapitalismen, att de materiella förutsättningarna har mognat för att arbetarna ska kunna ta makten i sina egna händer och bygga en värld av fred och social rättvisa, utan exploatering av människa av människa — där planerad utveckling och teknisk och vetenskaplig framsteg tillfredsställer arbetarklassens, mänsklighetens och planetens behov, istället för den oreda som skapas av kapitalismens jakt på maximal profit.

Den förenade fronten av arbetarklassen och de fattiga folkliga lagren mot imperialismen, ledd av de kommunistiska rörelserna i Europa i samarbete med antiimperialistiska och fredsrörelser, är nödvändig för att kämpa för ett socialistiskt Europa fritt från imperialism, fritt från exploatering och förtryck.

Vi måste stärka och utveckla vår gemensamma kamp i internationalismens anda för att bygga en värld av fred, solidaritet och folkens välstånd — socialismens och kommunismens värld.

Organisationer som undertecknar uttalandet:

• Communist Youth of Austria (KJÖ)
• Young Communist League (YCL), Britain
• United Democratic Youth Organisation (EDON), Cyprus
• Communist Youth Union (KSM), Czech Republic
• Mouvement Jeunes Communistes de France (MCJF)
• Socialist German Workers’ Youth (SDAJ)
• Communist Youth of Greece (KNE)
• Connolly Youth Movement (CYM), Ireland
• Workers’ Party Youth (WPY), Ireland
• Front of Communist Youth (FGC), Italy
• Communist Youth Movement (CJB), Netherlands
• Union of Socialist Youth (UTS), Romania
• Revolutionary Communist Youth League (Bolsheviks), RKSM(b), Russia
• Collectives of Young Communists (CJC), Spain
• Communist Youth of Sweden (SKU)
• Communist Youth of Turkey (TKG)

Den 2:a och 3:e augusti genomförde SKU sin 41:a kongress. Med parollen ”För en socialistisk framtid – ungdomen upp till kamp!” och i kontexten av stigande imperialistiska motsättningar, ökade frontalangrepp på arbetarklassen genom bl.a. reallönesäkningar, militarisering, nedskärningar och repression samlades Sveriges Kommunistiska Ungdomsförbund i Stockholm för att konsolidera våra analyser och positioner samt välja en ny förbundsstyrelse.

På kongressen deltog delegationer från Sveriges Kommunistiska Parti bestående av bland annat partiordförande Andreas Sörensen och ordförande för Stockholmsdistriktet Zahira Sarhan samt Greklands Kommunistiska Ungdom (KNE), bestående av bland annat Myrto Petasi från KNE:s centralråd, som båda framförde hälsningar. 

Utifrån diskussionerna framgick det bland deltagarna en stor entusiasm gentemot förbundets utveckling den senaste perioden. Vi kunde konstatera ett starkt växande medlemsantal samt en positiv organisatorisk och ideologisk utveckling de senaste två åren, något som SKP:s Andreas Sörensen också bekräftade i sin hälsning:

De senaste årens arbete, där den ungkommunistiska verksamheten återupprättats och förstärkts över hela landet, visar styrkan hos ungdomen. Inte bara teoretiska frågor har övervunnits, utan också praktiska och organisatoriska sådana. Som förbund har SKU tagit flera steg framåt och på många sätt är man också en inspiration för vårt parti, som också får njuta frukten av era framgångar och lärdomar.

Denna kongress markerade ännu en milstolpe i SKU:s historia. Merparten av diskussionerna fokuserade på antagandet av nya handlings- och principprogram, ämnade att reflektera SKU:s och SKP:s nuvarande analyser i en rad frågeställningar under en allt mer krisande imperialism som håller på att leda till ett generaliserat omfördelningskrig på den europeiska kontinenten. En av kongressens slutsatser blev därmed att tillsammans med SKP intensifiera den anti-imperialistiska agitationen bland den svenska ungdomen och arbetarklassen den kommande perioden.

Detta var även något som SKU:s avgående förbundsordförande Martin Tairi lyfte i sitt inledningstal: 

Vi måste ha våra uppgifter klara för oss. Vi måste veta hur vi ska nå ut till den svenska ungdomen för att ingjuta dem med ett revolutionärt klassmedvetande för att kunna motstå kriget och vända vapnen mot vår egna borgarklass.

Även agitationen på universitetetscampus på flera ställen runtom i landet den senaste perioden diskuterades, där erfarenheterna från våra medlemmars deltagande i tältlägrena förra våren, och palestinasolidariteten i stort till följd av Israels folkmord kommer att ligga till grund för det kommande arbetet på högskolor och universitet som SKU kommer att bedriva.

Inför kongressen fick vi även skrivna hälsningar från syskonförbund från Palestina (PCYU), Mexiko (FJC), Italien (FGC), Portugal (JCP), Frankrike (UJC), Nederländerna (CJB), Irland (WPY), Ryssland (RKSM(b)), Turkiet (TKG) och Spanien (CJC).

På kongressen valdes en ny förbundsstyrelse bestående av nio personer, som i sin tur valde SKU:s nya förbundsordförande, Erik Brindbergs från Karlstad.

Förbundsstyrelsen,
Sveriges Kommunistiska Ungdomsförbund

Den 9 maj anordnade SKP och SKU i Stockholm sin årliga anti-fascistiska minnesmanifestation för att hedra de miljontals röda armésoldater, partisaner, arbetare och kommunister som lade ned sina liv i kampen mot fascismen.

Från Slussen tågade de upp till La Mano-monumentet där SKP, SKU, våra systerorganisationer, samt vänner och sympatisörer höll en tyst minut för de fallna, framförde tal och lade ned en krans av nejlikor till minnet av de som stupade i kampen mot fascismen.

Samtliga talare drog paralleller till den återigen växande fascismen som vi ser runtomkring oss i samband med att de imperialistiska motsättningarna ökar i världen och behovet av att ställa den revolutionära socialismen och klasskampen i motsats till detta.

Precis när mötet höll på att avslutas blev våra kamrater angripna av en aggresiv och våldsam man och en av våra kamrater blev attackerad fysiskt, vilket ledde till en mindre skada. Mannen, en företagsägare som bor i en stor villa i ett av Stockholms dyraste områden, Saltsjöbaden, avlägsnades snabbt från platsen av våra kamrater och ingen annan kom till skada.

Ju närmare ett generaliserat krig kapitalismen drar oss, desto mer kommer borgarklassens hela maskineri rikta udden mot arbetarrörelsen och kommunisterna, men även andra grupper som inte anpassar sig till kapitalets behov, såsom religösa minoriteter, invandrare och queerpersoner.

Ju mer politikerna, medierna och storföretagen hetsar om krig så kommer vi se fler fascister och reaktionärer, djupt propagandiserade och vilseledda människor, agera ut mot oss kommunister. Men vi är inte rädda för att vi vet redan vilka kamper som står framför oss. Vår uppgift är precis som våra föregångare som kämpade emot fascismen på 30- och 40-talet, och i deras fotspår förbereder vi oss för den sista striden mot kapitalets diktatur och de reaktionära strömningar den ger upphov till.

Länge leve 9 maj!
Länge leve antifascismen!
No Pasaran!

Sveriges Kommunistiska Parti
Sveriges Kommunistiska Ungdomsförbund

80 år sedan triumferade den Sovjetiska Röda Armén i Berlin och andra världskriget hade vunnits i Europa i och med Hitler-fascismens tillintetgörande.

Tiotals miljoner Röda-Armésoldater, partisaner, kommunister och arbetare lade ned sina liv i kampen mot fascismen och i socialismens försvar.

På Östfronten förintade den Sovjetiska Röda Armén  80% av nazisternas styrkor och det sovjetiska folket fick betala det tyngsta priset med över 27 miljoner dödade och ytterligare tiomiljontals skadade.

I hela Europa organiserade de antifascistiska motståndsrörelserna, med kommunisterna i spetsen, i partisanförband, sabotageaktioner och beväpnade uppror som sargade nazismens ryggrad och banade väg för Röda Arméns slutgiltiga seger i Berlin. 

Efter segern tog Sovjetunionen och de nybildade socialistiska republikerna i Östeuropa tag i de kvarlevande fascisterna i öst och stampade ut dem och förde dem till rätta. I Väst genomförde borgarklassen istället en systematisk rehabilitering av fascisterna för att säkra deras lojalitet i det kalla kriget. Operation Paperclip tog över nazistiska vetenskapsmän och militärer till USA, medan Västtyskland under allierad övervakning lät tidiga nazister återta maktpositioner i stat, ekonomi och militär. 

NATO bildades som en imperialistisk allians mot socialismen och inkluderade tidigare fascistiska samarbetspartners, vilket cementerade en kontinuitet mellan fascismen och den västerländska kapitalismens anti-kommunistiska politik. Genom Stay-behind-nätverk som Operation Gladio underhöll NATO hemliga fascistiska celler i hela Europa. Dessa terrororganisationer, bestående av gamla nazister och fascistiska militärer, stod bakom bombdåd och av mördandet av kommunister och fackliga aktivister – allt med stöd av USA och dess allierade. 

Fascismen var ingen historisk olyckshändelse, utan ett direkt resultat av imperialismens inre motsättningar, kapitalismens kris och bourgeoisins desperation att kväsa arbetarrörelsens ökade militans och mobilisering. När monopolkapitalet inte längre kan behärska klasskampen genom parlamentarism, tar den till fascismens terror för att krossa fackföreningar, kommunistpartier och arbetarrörelsen. Hitler och Mussolini var inget mer än borgarklassens vapen, finansierade av monopolkapitalet för att säkerställa exploateringens fortsatta existens. I takt med att de imperialistiska motsättningarna ökar i vår samtid, med risken för ett generalisterat krig, kommer vi återigen se fascismens fulla återvändo på den politiska arenan.

SKP och SKU hedrar de heroiska röda armésoldaterna och kommunistledda partisanerna som lade ned sina liv i kampen mot fascismen och bar det tyngsta lasset och nu när Europas borgarklass återigen rustar upp inför nästa imperialistiska storkrig, lovar vi att bedriva vidare kampen imperialismen och fascismen. 

I Ernest Hemingways ord konstaterar vi:
Den som älskar frihet har en sådan skuld till Röda Armén att den aldrig kan återbetalas.  

Leve den Sovjetiska Röda Arméns heroiska seger!  

Leve hjältarna och martyrerna i den anti-fascistiska motståndskampen!  

Leve socialismen-kommunismen! 

Sveriges Kommunistiska Parti 
Sveriges Kommunistiska Ungdomsförbund

Sveriges Kommunistiska Parti och Sveriges Kommunistiska Ungdomsförbund har gjort ett gemensamt 1 maj-uttalande. Läs det nedan och se hur kommunisterna uppmärksammar arbetarrörelsens internationella kampdag!

De senaste åren har våra liv kastats om och invanda mönster har ritats om. Pandemin visade oss hur kapitalet inte tvekade att gå över lik för att säkra sina profiter och de senaste årens imperialistiska krig och ökande motsättningar har drivit priserna på mat och andra livsnödvändigheter i taket.

Om inget annat, så har de senaste åren visat oss hur omänskligt det kapitalistiska systemet är, hur all politik alltid är politik med udden riktad mot det arbetande folket. Ingen lindring fanns att få för vanliga människor, vare sig under pandemin eller i och med den skenande inflationen, medan kapitalet skar guld med täljkniv.

Talande för situationen är arbetslösheten, som i början av året nådde höjder den inte nått på väldigt länge – över 10 procent av den svenska arbetande befolkningen saknade ett arbete att gå till. Det är långt över en halv miljon arbetare, som förvägras en grundläggande säkerhet och trygghet.

När vi nu återigen närmar oss 1 maj kan vi dessutom observera skärpta motsättningar inom hela det imperialistiska systemet. Kriget i Ukraina mattas inte av medan Mellanöstern återigen står i brand, där terrorstaten Israel står i centrum.

En allt aggressivare handelspolitik från amerikanskt håll signalerar också att konkurrensen hårdnar. De nya tullarna riktar sig mot imperialistiska konkurrenter över hela världen, som i sin tur svarar på sitt eget sätt, eller rakt av ger igen med samma mynt.

Det är dock inte bara vi som förstår vartåt det barkar, utan det gör världens alla kapitalister också – upprustningen som nu pågår har världen inte sett på decennier och det är inget annat än förberedelsen för den logiska följden av den kapitalistiska konkurrensen. Världens kapitalister förbereder sig på ett nytt omfördelningskrig, som världens arbetande folk kommer att få utkämpa och lida för.

Utvecklingen är skrämmande men det är samtidigt den logiska slutpunkten i den kapitalistiska utvecklingen där konkurrensen kapitalisterna emellan driver dem att till slut med våld ta av varandra. Det betyder att det enbart finns en lösning på problemet. Det finns en räddning och ett hopp.

Det hoppet är socialismen. Räddningen är ett helt annat ekonomiskt system, som eliminerar konkurrensen mellan enskilda kapital och där ekonomin är planerad efter människornas behov. Kriget är bara oundvikligt under kapitalismen, under socialismen blir det historia; freden är en illusion under kapitalismen, under socialismen blir den verklighet.

När kommunisterna går ut på gator och torg på 1 maj gör vi det i förvissningen om att vi står på framtidens sida och att socialismen är den enda lösningen för mänskligheten. Därför fortsätter vi också att arbeta och att kämpa och vi uppmanar också dig som läser detta att göra det samma – anslut dig till kommunisterna och kämpa med oss, för socialismen och framtiden!

Kommunisterna samlas i år i landets tre största städer:

Stockholm, Södermalmstorg klockan 11.30 – 12.30

Göteborg, Järntorget 10.00 – 14.00

Malmö, Triangeln 12.00 – 13.00

På en rad andra orter träffas kommunisterna för att dela ut flygblad och hålla informationsbord på olika platser.

Sveriges Kommunistiska Parti
Sveriges Kommunistiska Ungdomsförbund

Sveriges Kommunistiska Parti och Sveriges Kommunistiska Ungdomsförbund fördömer skarpt den turkiska statens våldsamma och brutala förtryck av den turkiska arbetarklassen under de senaste veckorna. Staten har genom sina repressiva apparater attackerat och arresterat demonstranter och journalister en masse.

Vi uttrycker vår starkaste solidaritet med våra kamrater och vänner i TKP och TKG som upplever detta förtryck på nära håll i demonstrationernas frontlinjer, tillsammans med den bredare arbetarklassen.

Vi står vid er sida. Vi kräver frihet för dem som har gripits, såväl kamrater som demonstranter och journalister.

Sveriges Kommunistiska Parti
Sveriges Kommunistiska Ungdomsförbund