
Pride började som queerkamp, alla våra rättigheter vi har som låter oss bryta med heterosexualitets och cis-normen kommer från den progressiva queerkampen. En tydlig konsekvens av queerkampen är också ungdomens möjlighet att uttrycka sig utanför de konservativa och reaktionära kulturidealen. Stonewallupproret var ytterst startskottet för denna kamp.
EU, USA, Israel — De stater som står högst i imperialismens hierarki. De blodigaste krigsmakterna av vår tid. De har de senaste 40 åren gjort en moralparad av pride, som de använder för att få samtycke till sitt massiva projekt att omfördela världens resurser till sin fördel, och förtrycka väldens alla arbetare till sin vinst.
De nordatlantiska monopolkapitalens angrepp mot Kuba, ett av världens kulturellt och ekonomiskt enda progressiva länder, gör en tydlig sak av den liberala skenheligheten. De ”liberala demokratierna” för inte befrielsekrig för hbtq+-personer, de för ingen queerkamp. Borgerliga partier, som de ”hbtq+-vänliga” systempartierna i Sverige, däribland Vänsterpartiet och Socialdemokraterna, använder pride för att tvätta rent de vapen som begått och begår obeskrivliga brott mot otaliga, däribland en uppsjö av queerpersoner.
Genom pink-washingen av imperialismen glöms det blod som spillts av imperialismen bort, förtrycket skjuts undan. De som förtryckts så våldsamt, så länge, och fortfarande, på grund av sina identiteter och sexualiteter används nu till att köpa tillstånd till sitt profitens korståg, till att få sin utsugning av arbetarklassen att verka mer human än någon annan nations.
Pink-washingen låter vissa av borgarklassens block och dess stater skruva upp främlingsfientligheten, begå folkmord och andra människorättsbrott på palestinier, kongoleser, sudaneser, bland många andra. Den ger det Euro-Atlantiska blocket tillstånd och möjlighet att använda t.ex. det russo-ukrainska kriget till att öka sin upprustning och öka sina krigsbudgetar.
Men pink-washing är inget nytt, alla kommunister kritiserar pink-washingen av blodpengar i ”framstegets”-namn. Vi måste utöver denna kritik också kunna peka på vikten av att föra faktisk queerkamp. Vikten att synas i stöd av queerpersoner kan inte ignoreras.
För idag, efter 40 år av växande stöd, har borgarklassen tappat intresse av att låtsas bry sig om hbtq+-personers rättigheter, pink-washing innebar såklart aldrig något varaktigt eller genuint stöd till queerpersoner, och de reaktionära krafterna växer. De växer för att borgarklassen har ett intresse av att öka repressionen. Borgarklassen är beroende av cis/hetero-normativitet, av kvinnor låsta i barnsäng och reproduktivt arbete. Kapitalismen behöver den patriarkala familjen — Och just därför måste vår kamp emot kapitalet bestå av en kamp emot dessa institutioner, genom byggandet av queer-kommunistiska institutioner.
Klasskampen, som en kamp emot inte bara ett samhälle styrt av en ägande klass utan emot klassamhället i helhet, måste också föra kamp emot klassamhällets normsystem. Klasskampen måste vara queerkamp, kamp för rätten till ickenormativa genus, kön, och sexualiteter, samt normbrytande uttryck. På samma sätt måste Queerkampen vice versa vara klasskamp, säkra sin militanta rörelse i en progressiv ekonomisk bas. Queerkampen kan inte föras framgångsrikt utan proletär enhet, således måste den förkasta sina metafysiska och individualistiska tendenser vilka götts fram av borgarklassen.
Denna dubbelkamp krävs då den patriarkala cis/hetero-normen är ett socialt system som inte bara konstruerats av och för kapitalismen, utan ett system som kapitalismen välkänt återgår till när det går mot en kris. På samma sätt som det tar till fascismen i sin kamp emot kommunismen. Detta system kan därför inte vara den sociala norm som socialismen-kommunismen bygger på.
På samma sätt som vi kommunister för kampen emot fascismen och dess ekonomiska reaktionära natur, måste vi också föra kampen emot fascismens socioekonomiska minsta enheter, vi måste kämpa emot hat och diskriminering av alla queerpersoner!
Detta genom att realisera och stärka queerpersoners och queerfamiljers omedelbara jämlik- och rättigheter:
Vi måste kämpa för tredjekönsmarkörer i sjukvården.
Vi måste också motverka möjligheten för staten att kunna spåra och avslöja queerpersoner genom att bygga ett system som inte använder arbiträra genusmarkörer på allmänna id-handlingar eller i personnummer.
Vi måste arbeta för att säkerställa en snabbare mer tillmötesgående och vetenskaplig transvård, som inte avfärdar transpersoner på föråldrade myter.
Vi måste säkra rätten för intersexuella personer att få god vård utan tvångsköning och oriktig praktik grundad i cis-normen och fördomar mot tvetydiga könsdrag.
Vi måste motverka all diskriminering inom anställnings och rekryteringsprocessen som orsakar hög arbetslöshet hos transpersoner.
Vi måste ge stärkt möjlighet att bygga pedagogiska kollektiva och ickenormativa familjer genom att möjliggöra erkännandet av fler än två föräldrar.
Vi måste Kämpa för stärkta rättigheter, och ökad respekt för ungdomens vilja och möjliggöra en säker omgivning för ungdomen att beakta sin identitet. Ungdomens rätt till att motverka fel pubertet och initiera en önskad pubertet. Transvård ska inte baseras på hatkampanjer transfobi, utan på medicinskt och vetenskapligt informerad praktik.
Vår kamp måste vara materialistiskt ärlig, erkänna sociala strukturer som en del av borgarstatens maktapparat. Vi måste i klasskampen erkänna queerkampen liksom kvinnokampen, som delar av kampens helhet, som en del av omkullkastandet av klassamhällets hela begrepp!
Ingen queerkamp utan klasskamp! Ingen klasskamp utan queerkamp!