16 Världsungdomsfestivalen
7-15 augusti 2005
Caracas/Venezuela

”För fred och solidaritet – Kämpar vi mot imperialism och krig!”


SLUTLIG SAMMANFATTNING

Den 16 Världsungdomsfestivalen (VUF) har framgångsrikt hållits, i Caracas, i den Bolivarianska Republiken Venezuela, från den 7-15 augusti 2005, en fortsättning av festivalrörelsen som utmärker den som den största och mest betydelsefulla politiska, kulturella, anti-imperialistiska händelsen organiserad av världens progressiva och demokratiska ungdomar och studenter.

Den 16 festivalen välkomnade mer än 17 000 delegater från lokala, nationella, regionala och internationella organisationer från 144 länder, som i sin tur representerar miljoner andra unga människor och studenter från hela världen. Ungdomar i alla åldrar, samlade från olika ideologiska bakgrunder, kön, etniska och sociala grupper deltog i många olika aktiviteter under den 16 VUF.
De här ungdomarna klarade av, under de föregående månaderna, under förberedelsearbetet att förverkliga nödvändigheterna i det politiska läget. De lyckades även få till en stor mobilisering och skapa utrymme till debatt i hundratals olika städer och länder, förena viljor under parollen som förde oss till Caracas: ” För fred och solidaritet – Kämpar vi mot imperialism och krig!”

Idag, fyra år efter den givande 15 Världsungdomsfestivalen, som hölls i Algeriet så har världens imperialistiska krafter, med USA:s regering i spetsen startat en aggressiv och förkastlig offensiv, som urskillningslöst försöker att ta bort alla hinder för att befästa sin globala makt. Den här festivalen (16) ägde rum vid en historisk tidpunkt för mänskligheten, i en kontinent där imperialismen fått utstå kännbara förluster, i ett land som utstrålar hopp, inom ramarna av en tradition av solidaritet och kamp inom festivalrörelsen, som återbefäster sin fasta position mellan de två stora konfronterande huvudtrenderna: på den ena sidan, imperialismen med dess interventions- och krigspolitik och på den andra, folken som kämpar för sina nödvändiga rättigheter.

Händelserna den 11 september 2001 har använts som svepskäl av USA:s regering och dess allierade för att starta en ökning av deras imperialistiska kampanj för världsherravälde. Allt förklätt som ett ”krig mot terrorismen” och ”kamp för frihet” mot ”ondskans axelmakter”, genom vilket de försöker pådyvla sina egna sociala, ekonomiska, kulturella och ideologiska lagar. Sådana händelser och konsekvenserna av dem har utmärkt den imperialistiska taktiken de senaste fyra åren och har legat till grogrund för expansionsstrategier som kännetecknas av ständiga emotsättningar och allianser mellan olika imperialistiska centrum: USA, EU och Japan. Denna konstant ökande imperialistiska aggression har använt sig av alla beprövade medel för att nå sina mål: blockader, framprovocerade konflikter, hot om interventioner, militära interventioner, krig och ockupationer, antagna mot länder såväl som rörelser. Denna aggressivitet har också genererat en ökning av angreppen på folkens rättigheter och friheter. För att rättfärdiga allt detta så använder sig imperialisterna av media, utbildningssystemet, konst, fritidsintressen och andra mekanismer för att framhäva en sofistikerad ideologisk offensiv som förser en teoretisk och moralisk grund för ovan nämnda åtgärder. Vad som är speciellt alarmerande är att den här offensiven, som sker på många håll, påverkar unga människor, ofta redan från barndomen. De oförskämda försöken att presentera motstånd som en form av våld och kamp som en form av terrorism är väldigt gammal men folket låter sig inte luras; trots de konstanta verklighetsförvrängningarna och de högljudda provokationerna för att förmå motståndet att upphöra, fortsätter motståndsrörelserna att växa och bli starkare. Denna aggressivitet är inte på något sätt slumpmässig, den härstammar från imperialismens strukturella oförmåga att komma fram till lösningar för den stora majoriteten av världens befolkning och samtidigt vidmakthålla sin egen existens. Den här aggressiviteten uttrycker sig på olika sätt: på det ekonomiska planet införlivar den en strategisk omstrukturering av dess funktion (mer känd som nyliberal politik) för att utöka exploateringen och konkurrenskraften; På det militära planet, för att kunna säkerställa kontrollen över marknader och naturresurser; På det politiska planet, för att säkerställa makten över folket; På det ideologiska planet, för att undvika ifrågasättandet av dess fortsatta existens. Imperialismen är inte oövervinnelig, som den själv vill framhäva. Tvärtom så är dess fortsatta fördjupade kris en del av dess struktur och dess aggressivitet har ingen annan utväg än att bli störtad av folket.

Tvärtemot imperialismens ideologiska offensiv, så växer sig de progressiva och fredsälskande krafterna starkare och reser sig med än mer beslutsamhet. Vi, världens medvetna ungdomar och studenter, är medvetna om vår historiska roll. Och vi har samlats till VUF ända sedan 1947 för att återbekräfta principerna för vår kamp, för att utbyta idéer och sätta referenspunkter för att vägleda våra regionala och internationella handlingar, för att befria mänskligheten från alla sorters förtryck, diskriminering och imperialistisk dominans, för att få bestående rättvisa och frihet för alla folk. Organiseringen, medvetenheten och mobiliseringen hos världens ungdomar och studenter har ökat. Vart än imperialismen har ingripit, inkräktat på folkens fri- och rättigheter, har den bemötts med värdigt motstånd. Ju mer den försöker att inkräkta på folkens oberoende, suveränitet och rätt till självbestämmande, desto mer fler former av motstånd presenterar folken. Sålunda så har vårt första åtagande varit och kommer alltid att vara med folket, med ungdomarna och studenterna som är de som är de mest drabbade av den imperialistiska politiken.

Varje dag så vinner motståndet mot imperialismen och kapitalismen allt fler anhängare så länge tills det här systemet visar sig vara oförmöget att lösa och möta ungdomar och studenters problem, behov och intressen. Därför så har de lokala, nationella, regionala och internationella, progressiva, anti-nyliberala, anti-imperialistiska organisationerna, ungdomen i allmänhet, utökat sin mobilisering mot det krigshetsande maskineriet, mot invasionerna och ockupationerna av Afghanistan och Irak; mot de imperialistiska planerna på att omändra världen och mot dess försök att ändra den geopolitiska kartan till sin egen fördel; mot imperialismens inblandning i länders interna angelägenheter; mot den alienerande och interventionistiska politiken förda av G-8, NATO, IMF, WB, WTO, EU, FTA, FTAA; mot skulder och militarism; mot militärbaser och interventionsplaner, såsom Guantanamo och ”Plan Colombia”; mot det systematiska användandet av tortyr och kränkandet av mänskliga rättigheter med straffrihet.

I år, när det gått 60 år sedan de brottsliga bombningarna av Hiroshima och Nagasaki, så fortsätter imperialismen att uppvisa sin aggressiva natur. Men, trots det så har 1900-talet även låtit oss uppleva stora händelser, nu firar vi 60 årsdagen efter de anti-fascistiska folkens seger och grundandet av Demokratisk Ungdoms Världsfederation, DUV, två händelser som är tätt sammanlänkade och som förkroppsligar en orubblig förbindelse av fred och solidaritet samt hyllar minnet av de miljoner som upprätthållit dessa principer under alla år, händelser som markerat början av djupa sociala förändringar, avkolonialiseringen och förändringar i världens styrkebalans. När vi ser till det vietnamesiska folkets ärofulla seger över imperialismen, som skedde för 30 år sedan samt dess följande ekonomiska och sociala prestation, så fylls vi av hopp och självförtroende. Och med de erfarenheter som vi samlat ihop under våra kamper, så kommer det att visa sig precis som då, att vi kommer att övervinna våra svårigheter och att folken skall gå segrande ur striden.

I olika former, världen över, så kämpar ungdomar mot exploatering, blockader, embargon, sanktioner och mot alla former av diskriminering och fundamentalism. Vi har förpliktigat oss till att kämpa för världsfreden, en värld fri från kärnvapen; för ett annorlunda socioekonomiskt system som ser till hela mänskligheten som det centrala och huvudsakliga, ett system grundat på social rättvisa, nationell suveränitet, oberoende, självbestämmande, demokrati, trygghet, internationell solidaritet och samarbete. Vi kräver att man följer och respekterar mänskliga rättigheter, kvinnors rättigheter, sexuella rättigheter, rätten till att skaffa barn, vi kräver även en hållbar utveckling och att hänsyn tas till miljön. Vi kräver att alla skall ha tillgång till arbete, arbetsrättsligt skydd och rättighet till utbildning, hälso- och sjukvård, sport, kultur och teknik. Vi är optimistiska för det finns anledning till att vara optimistisk, för att vi försvarar och kämpar av berättigade anledningar, för att vi har lyckats att göra framsteg, för att vi kan bemöta och överträffa svårigheter med den glädje och rebelliskhet som kännetecknas just ungdomar.

Imperialismen försöker skapa en ensidig och uträknad bild av mänskliga rättigheter som sätter stora företags- och transnationellt kapitals intressen framför folkens, ett system, där även USA:s egna medborgare själva lider under ett styrelseskick av undertryckt, rasistisk, uteslutande och fjärmande politik, men som folket gör uppror mot. Mänsklighetens mest fundamentala rättighet är rättigheten till ett liv och allt som det omfattar, speciellt rättigheten att själv, fritt få välja vilket sorts samhälle man vill leva i och det är en nödvändig rättighet att kämpa för att bygga ett sådant samhälle. Imperialismen förnekar folken de här rättigheterna på flera sätt, genom internationella kapitalistiska strukturer, kullkastande av FN - Förenta Nationernas roll och om den anser sig behöva, föra ockupationskrig, såsom den gjorde i Jugoslavien, Afghanistan och Irak. Imperialismen vill bygga en ny totalitär världsordning mot ungdomen, arbetarna och folken.

Vi kräver att alla militärbaser på utländsk mark stängs, att kärn-, kemiska och biologiska vapen samt kärnvapenprover avskaffas. Vi kräver en sänkning av militärbudgetar som har ökat, framförallt USAs.

Imperialistiska krigshetsarpolitiker skapar lidande, skapar flyktingar, miljontals folk som är tvungna att lämna sina hem, länder, jobb och familjer. Även den ekonomiska politiken skapar en längtan till någonting bättre, folk utvandrar, majoriteten av dem flyttar till kapitalistiskt utvecklade länder olagligt och blir behandlade som slavar och det är något som är en skam för mänskligheten.

Vi måste omgående mobilisera folken för att använda oss av internationella påtryckningar för en riktig demokratisering av FN, motsätta oss USA och dess allierade i deras försök att påtvinga reformer som befäster användandet av denna mångsidiga organisation som ett internationellt verktyg för att legitimera sina interventionshandlingar, i stället för att rätta sig efter sina åtaganden för att försöka finna en balans mellan världens länder, som ger länderna lika rättigheter och skyldigheter som förstärker makten i Generalförsamlingen.

Imperialismen underminerar även utbildningsförhållandena för ungdomen, uppmuntrar till uteslutning och övergivande av akademisk utbildning. Numera, så är det 113 miljoner barn som inte går i skolan och 130 miljoner unga människor som förvägras utbildning. Emot denna kommersialisering så kräver vi fullständig tillgång till allmän, fri och kvalitetsmässig utbildning.

Vetenskapliga och teknologiska genombrott, som borde vara tillgängligt för mänskligheten begränsas och förvägras i sitt användande av kapitalismen. Tillgången till Internet fortsätter att förvägras den stora majoriteten. Som exempel så har Afrika, söder om Sahara endast 0,1% av världens Internetuppkoppling, samtidigt som de omfattar 10% av världens befolkning. Vi kräver att forskning och teknologiska genombrott ska användas till gagn för folket och ungdomen, istället för att vara ytterligare ett sätt att få mer profit. Tillgången till grundläggande tjänster fortsätter att vara strikt begränsade – två miljarder människor världen runt har inte tillgång till elektricitet.

Utvecklingen av massmedia och informationskanaler speglar inte en demokratisk process som tar hänsyn till tillgången och skapandet av information och kultur. De flesta av världens informationscentra kontrolleras av transnationella företag och innehållet i informationen bestäms utifrån klassintressen av den dominerande ideologin som går emot de unga människorna och studenternas intressen. I denna globala kamp så kan inte folkens motoffensiv föras bara på ett ekonomiskt plan; kampen måste även föras på ett ideologiskt plan, därför att unga människor idag utsätts för alienation och kontroll. Främst genom att det skapas falska behov och individualismen förhärligas. Därför måste våra utbildande och kulturella insatser främjas i allra högsta grad; dessa ansträngningar har nått stor framgång de senaste åren och tillåter oss nå fler människor varje dag.

Nuförtiden så är kapitalismen och imperialismen i djup kris och eliminerar de flesta arbetsrättsliga skydden, speciellt för unga människor som lider mer av arbetslöshetens effekter. Vi kämpar för rättigheten att få arbeten med rättigheter. Vi stödjer de unga arbetarnas organiserade kamp i försvarandet av folkets alla intressen att förstärka fackföreningsrörelsen mot alla nya former av exploatering innan en ny, omänsklig, generation som är förvägrad alla sina rättigheter skapats.

Folken har en ofrånkomlig rättighet att tillskansa sig av planetens rikedomar och resurser, för att använda dem på ett rationellt sätt som inte skadar miljön, för att kunna tillgodose det akuta behovet som 3/4 av jordens befolkning har. Imperialismen använder sig av krig och marknadsför interna konflikter och statsterrorism som verktyg för att erövra våra länders rikedomar. För närvarande så har inte 40 % av världens befolkning tillgång till grundläggande sanitära behov. Mer än en miljard människor har inte tillgång till tillförlitliga källor av dricksvatten. Bland dem dör varje år fem miljoner människor, mestadels barn, på grund av sjukdomar som är direkt relaterade till bristen på vatten.

Gapet mellan de rikaste och de fattigaste samhällsgrupperna ökar stadigt. Mer än en miljard människor i världen lever på mindre än en US-dollar om dagen, var tredje och en halv sekund dör en person av svält; den stora majoriteten av dessa är barn.

Kapitalismens globala omfång resulterar även i en ojämn fördelning av den ekonomiska makten i världen. Världens 24 rikaste länder innehar 85 % av världens rikedomar. En orättvis internationell arbetsfördelning och förekomsten av ”utlandsskulder” tvingar fattiga länder i skuld till de rika länderna. Situationen för de så kallade ”underutvecklade länderna” är resultatet av det dominerande förhållandet som kapitalistiska centra tvingar på dessa länder. Bevarandet av dessa beroendeförhållanden är grundläggande för kapitalismen.

Syd till syd-samarbete är en strategisk nödvändighet för våra folk, som redan har uppnått positiva resultat mot stormakternas monopolintressen. Vi måste använda oss av alla tänkbara medel för utbyte, kommunikation och samspelt handling mellan ungdoms- och studentorganisationer och folk i allmänhet för att kollektivt ta sig an utmaningen att följa utvecklingens väg som motsvarar deras egna behov och mål.

Tio miljoner unga människor lever med AIDS, mestadels i Afrika och Asien. Varje år dör runt tre miljoner människor av malaria. Vi kräver fri och allmän tillgång till hälso- och sjukvård för ungdomarna och folken som det enda sättet att garantera mänskliga rättigheter till hälsa.

Dessa alarmerande siffror, som publicerades i Förenta Nationernas Världsungdomsrapport 2005, vittnar än mer om att vi måste bekämpa orsakerna till dessa faror. Genom att föra imperialismens och exploateringens fall närmare, sparar vi människoliv.

Vi måste förstärka länken mellan olika sociala sektorer, speciellt bland unga människor, i vilka unga arbetare, kvinnor, studenter, bönder, ursprungsbefolkningar och folkrörelser framför sina specifika mål på ett än mer samstämmigt sätt - genom att inlemma andra sektorer och genom att arbeta med övertygelsen att kollektiva framsteg och utveckling kommer att gynna alla, eftersom de nationella utmaningarna bidrar till den globala kampen mot imperialismen. Vi måste delta i och stärka de lokala, nationella, regionala och internationella anti-nyliberala, anti-globaliserings, anti-kapitalistiska och anti-imperialistiska sammanslutningarna. Vi måste sikta på att samla organisationerna och de stora massorna av fattiga människor, vilka är mer direkt påverkade av det rådande internationella tillståndet, genom att ha gemensamma mål, utbyta våra erfarenheter och utöka våra sociala influenser.

Vi uttrycker vår solidaritet med folket och ungdomen i Irak i deras kamp och motstånd mot de imperialistiska ockupationsstyrkorna. Vi kräver ett omedelbart tillbakadragande av dessa styrkor och bevarandet av Irakisk suveränitet och enighet. Vi fördömer imperialismen och dess förespråkares förtryckande politik i regionen och kräver det omedelbara frisläppandet av alla politiska fångar. Vi fördömer imperialisternas försök att ändra på den geopolitiska kartan genom ”Stora Mellanöstern projektet”, vilket använder sig av hemliga kriterier för att välja ut länder efter sina egna intressen, länder som blir utpekade som att de är styrda av diktatorer och därför skulle behöva ”demokratisk” förändring. För att nå sina mål får USA-interventionisterna krypande stöd från Israels sionistiska regering, som har en destabiliserande roll i regionen genom att agera som ett ombud som urskillningslöst eliminerar motståndsrörelser i området. Därför uttrycker vi vårt stöd till det palestinska folket och dess ungdomar i deras kamp för en självständig stat med Jerusalem som huvudstad och deras rätt att stå upp mot ockupationsmakten. Vi kräver utlämnandet av flyktingar enligt FN-resolutionerna och uppmanar det internationella samfundet till att kämpa för att apartheidmuren som byggs av den israeliska regeringen genom de ockuperade områdena genast skall rivas ned. Vi uttrycker vårt stöd till de syrianska ungdomarna och folket i deras kamp och deras rätt att stå emot den israeliska ockupationen, vi kräver även omgående Israels tillbakadragande från de syrianska ”Golanhöjderna”. Vi förkastar USA-kongressens extraterritoriella beslut mot Syrien. Vi fördömer imperialismens medlande i libanesiska interna frågor samt dess försök att skapa instabilitet i regionen; vi stödjer de libanesiska ungdomarna och folket som kämpar för befriandet av de, utav Israel ockuperade, libanesiska ”Cheeba bosättningarna” samt att vi kräver ett omedelbart tillbakadragande av de israeliska styrkorna från området. Vi uttrycker vår solidaritet med Marockos folk och ungdomar i deras kamp för frigörelse, mot den spanska ockupationen av Sebta y Melilla.

Europas folk och ungdomar påverkas allt mer av den Europeiska Unionens växande hegemoni och får dag för dag allt mer känna på dess sanna imperialistiska karaktär, en karaktär som även påverkar ungdomar världen över. Vi uttrycker vår solidaritet: med folken på Balkan, som under flera år fått utstå krigets konsekvenser och en ständig intervention av NATO och EU; med cyprioter, greker och turkcyprioter i deras kamp för återförening och vi understryker den brådskande nödvändigheten i att få ett slut på den turkiska ockupationen och att man finner en fredlig, varaktig och praktisk lösning till Cyperns problem, baserad på internationella lagar och betydelsefulla FN-resolutioner som tar hänsyn till båda parter; med det irländska folkets kamp för ett tillbakadragande av den brittiska armén och för ett enat och självständigt Irland; med de partier, rörelser och kämpande som får utstå förföljelse och restriktioner, då tänker vi framförallt på Östra Europa; med barnen, ungdomarna och folken i de forna socialistiska länderna, som på senare år fått genomleva en oroväckande situation, karakteriserad av hunger, elände, arbetslöshet, analfabetism, drogmissbruk, brist på grundläggande sjukvård och frånvaron av demokratiska rättigheter, allt som ett resultat av kapitalismens återinförande; med de miljoner flyktingar och immigranter som lever i ”Fort Europa” och ständigt blir grovt exploaterade, behandlade som mindre värda och utnyttjas som en förevändning till genomförandet av reaktionära intressen, som är till skada för alla folk och ungdomar; med alla folken och ungdomarna på kontinenten som arbetar och kämpar mot imperialistisk dominans och utsugning.

Vi uppmanar världens ungdomar att uttrycka sin solidaritet med Koreas ungdomar i ett återförenande av deras land under principerna av självständighet, fred, nationell sammanhållning samt stödja 15 juni Nord-Syds Gemensamhetsförklaring och att fördöma närvaron av USA-trupper under den 38 breddgraden för att deras politik skapar en ständig destabilisering av området. Vi uttrycker vår solidaritet med Nepals folk och ungdomar i deras kamp för demokrati och mänskliga rättigheter. Vi kräver att alla flyktingar från Bhutan, med respekt och värdighet, skall få återvända till sitt land. Vi uttrycker vår solidaritet med de kämpande studenterna, ungdomarna och demokratiska rörelserna i Myanmar (Burma), som kämpar för demokrati mot militärjuntan och dess förtryck av folket. Vi uttalar vårt stöd till Sri Lankas progressiva rörelser i deras kamp för ett nationellt enande och mot de imperialistiska försöken att dela landet och destabilisera regionen. Vi hyllar de vietnamesiska ungdomarna och folket i deras kamp för nationell självständighet och socialism, nu när 60 årsdagen av grundandet av deras suveräna republik firas, vi utrycker även vår solidaritet med de vietnamesiska offren av USA:s Agent Orange/dioxin i deras kamp för rättvisa.

Den grundläggande orsaken till unga människors problem i Afrika har varit de imperialistiska krafter som framhäver sig själva som frälsare och vänner av kontinenten, men har de facto försatt Afrika i oändligt krig och interna konflikter i sina försök att röva åt sig av dess rika naturresurser. Vi stödjer det Nya Samarbetet för Afrikas Utveckling (New Partnership for African Development, NEPAD) som ett verktyg och en plan som kan bidra till samförståelse, fred, politisk stabilitet och utveckling bland Afrikas länder och för att lösa de problem som dess folk möter. Vi uppmanar ungdomar världen runt att intensifiera sin kamp mot imperialism och nykolonialism, med betoning på respekt för de suveräna staterna och deras rättighet att lösa och att själva reda ut sina interna frågor. Vi förkastar den imperialistiska interventionen i Zimbabwe, en suverän stat kapabel att själv föra sin talan angående sina interna frågor. Vi kräver att de orättfärdiga sanktionerna mot Zimbabwe och dess folk hävs. Vi utökar vår solidaritet och stöd till folket och ungdomen i Väst-Sahara i deras kamp för frihet och självbestämmande för Saharawi folket enligt FN-resolutionerna och vi kräver att saharawiska politiska fångar släpps fria. Vi har med stort bekymmer bevittnat hur våra bröder och systrar i den Demokratiska Republiken Kongo, Rwanda, Burundi, Elfenbenskusten och Benin har brottats med interna konflikter och krig. Vi förkastar diktaturen och den enväldiga monarkin i Swaziland och stödjer dess folk och deras rättigheter att själva välja vilken sorts regering de vill ha. Vi måste stärka ansträngningarna för fred och mänskliga rättigheter i Sudan och stödja den pågående fredsprocessen. Vi måste fortsätta att stödja de initiativ som kämpar för att utrota fattigdom och svält i Afrika. Vi belyser behovet av att förse Afrikas horn (Somalia, Etiopien och Eritrea) med nödvändig institutionellt och politiskt stöd för att kunna uppnå fred och utveckling. Vi gratulerar folket i Angola i deras ansträngningar att skapa och behålla fred i deras land. Vi uppmanar folk att aktivt medverka i återuppbyggnaden av Angola. Vi kräver kraftfullt den totala utrotningen och villkorslösa avskrivningen av Afrikas skulder.

Förändringen och revolutionens vindar blåser återigen över Latinamerika, bevisar att det finns ett verkligt alternativ för folken, fasta principer, folkliga organisationer och den korrekta tolkningen av denna offensiv kan ge imperialismen och dess lakejer ett rejält bakslag. Detta är påvisat genom USAs misslyckade försök att pådyvla Latinamerika det Amerikanska Frihandels Avtalet (Free Trade Agreement for the Americas, FTAA) samt uppkomsten av det kraftfulla alternativa förslaget för Latinamerikas enighet (ALBA), grundat på principerna av politisk, ekonomisk, social och kulturell integration. Samtidigt så stödjer vi initiativ likt Sydamerikanska Ländernas Samfund. Kuba fortsätter att vara ett exempel på motstånd och upprätthållande av principer, där blockaden och aggressionsförsöken slår mot ett ärorikt folk. Ett land kring vilket en ny generation av ungdomar och studenter sluter sig samman kring och även kräver frisläppandet av de fem kubanerna som orättfärdigt fängslats av USA:s regering. Folket i länderna som omfattar områdena kring Amazonas och Anderna gör uppror mot fattigdom och orättvisor; ursprungsbefolkningar kämpar för självbestämmanderätt och för respekt för kulturen; Colombia visar på att det inte är namnet på en plan för imperialistiskt herravälde utan att de snarare representerar en väsentlig väg till fred och att det är det som ungdomar och studenter ägnar sig åt; Centralamerika och Karibien lider av korrupta regeringars svek, införandet av nykoloniala normer och beväpnade interventioner likt de, som de i Puerto Rico och Haiti fått bevittna. På södra halvklotet så avvecklar inte imperialismen sig, trots framstegen hos folken som söker och finner egna vägar grundade på ett samlat deltagande bland massorna, och det på grund av att några få regeringar böjer sig för imperialismen. Folken och unga människor världen över uttrycker sin solidaritet med dem alla.

I det här sammanhanget så har vi samlats till denna festival fulla av glädje och drivna av en kamplusta att uttrycka vår obestridliga solidaritet med Venezuelas ungdomar och folk, med speciellt avseende de venezolanska delegaterna och volontärerna och den Bolivarianska Revolutionen som välkomnade oss med öppna armar. Vi har fått se vad ett enat folk kan åstadkomma när de bestämmer sig för att tillföra sig själv full frihet och för att uppnå nationell utveckling. Vi har även bevittnat hur Venezuela ansluter sig till sina bröder och systrar i deras kamp över kontinenten och över hela världen. Venezuela kan räkna med villigheten hos världens ungdomar och studenter att gå framåt och då kommer imperialismen vara tvungen att omintetgöra sina försök.

Den 16 Världsungdomsfestivalen bröt igenom censuren och hävde blockaden på information som påtvingats av imperialismen, de kunde inte förhindra oss från att utbyta erfarenheter, stärka våra band, uppnå överenskommelser, lära känna varandra bättre, få en allt mer tydlig och mer global förståelse för våra problem och dess orsaker. De kunde heller inte förhindra oss från att åtaga den kollektiva förpliktelsen att ena alla våra ansträngningar för att eliminera problemen; försvara och kämpa för folken, ungdomen och studenternas rättigheter där de hotas, att förbättra organisationen och mobiliseringen av ungdoms- och studentrörelsen samt heller inte förhindra oss från att höja vår politiska och sociala medvetenhet genom våra samstämmiga handlingar.

Vi har kommit till slutet av en process som har sträckt sig över flera månader. Nu är vi i ett bättre läge för att fortsätta vår kamp – genom våra respektive lokala, nationella, regionala, internationella organisationer och strukturer – mot våra gemensamma fiender: imperialism, exploatering och krig.

I de kommande åren, tills nästa festival, så kommer vi att fortsätta att kämpa samt att utöka våra verksamheter till flera områden och tillfällen med en än större kraft och beslutsamhet. Det här är, mer än någonting annat, vad som garanterar den 17 Världsungdomsfestivalen framgång och en fortsättning på dess ärorika historia, i ett århundrade som kommer och skall bli folkens och ungdomens, århundradet då folken segrar över imperialismen.

För fred och solidaritet – Kämpar vi mot imperialism och krig!


Delegaterna, 16 Världsungdomsfestivalen
Caracas, Bolivarianska Republiken Venezuela, 15 Augusti 2005

Översättning: SKU

Tillbaka till texter »